- Project Runeberg -  Svenska språkets lagar. / Första bandet /
319

(1850-1883) [MARC] Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11 BOKEN. — PRES. INDIKAT. 349

ur 3:e klassen, t. ex. Pakigr och pakinn (täckt), tamiör
och tfaminn (tamd). Något härmed fullt jemförligt har väl
icke Svenskan; men utgång på n, i stället för Pp, har Dalska
min (med). Anlaget, att låta det aspirerade d skifta med
n, tyckes af det ena och det andra låta sig ana; och möj-
ligen räknar 2 pl:s n sitt upphof från denna egenhet i det
gamla uttalet. En viss förkärlek för slutande -n uppenba-
rar sig ock i Pön (de), hvilikin, engin, bapin, fran, mel-
lin, optarin, gupleken och dylika ord, i hvilka -n antin-
gen helt och hållet saknas uti Isl., eller der motsvaras af
annan konsonant. Emellertid har detta oss förbehållna -n,
med föregånget e, i 2 pl. uppehållit sig intill och uti våra
dagar; och detta oafbrutet, med undantag af den mellantid
då, genom Dansk inverkan, konsonanten fördrefs ur både 4
och 2 pl., hvilka gemensamt med 3 pl fingo ett enformigt
e. Gustaf Wasa och månge af hans samtida skrefvo i haf-
fue, äre, skole, finge o. 8. v.; i Gust. 1:s Bibel, der —-en
är regel (utom imperat.), ses någon gång ett naket —e, t.
ex. Tob. 9: 44 j; måghe, Jos. 4: 3 j leeffue (lemnen), men
på båda dessa ställen i pres. konjunkt.

7:0 I fråga om dualens verbal-ändelse gäller för 2 pers. det-
samma, som ofvan yttrats om 4 pers., neml. full öfverens-
stämmelse med pluralens. Man ser i olika handskrifter af
ÖGL. it (J två) delin och ir (J två eller flere) delin, så-
som förut (s. 316) är antydt; och endast i hdskr. af ÖGL.
upptages pronominal dual. för 2 pers. Uti Dalskan är, så-
som af de s. 347—8 anförda exemplen inhemtas, ställniogen
likadan; och liksom i 4 personen verkar det till form duala
eller plurala pronomen i 2 pers. ingen åtskillnad vid an-
vändningen, om 2 eller flere individer åsyftas. 1 Homil.
5: 4 läses monohit, d. v. s. monop it, men det är form-
elt impf.; i pres. har Edda Sem. s. 84 v. 24 ip finnist
(J råkens), Asmunds S. i Fragm. Isl s. 82 pit vilit (J
viljen).

8:0 För gammal och ny Svenska, liksom för Isländska, Forn-
Norska och Färöiska, är regel, att 3 pl. af pres. indik. är
lika med infip. För båda är slutande a kännemärke, i alla
verb af konsonantiskt utljudande stam. Äfven i de voka-
liskt utljudande har Isl., liksom F. Nor., -a uti infin. och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 9 00:29:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svspraklag/1/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free