Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320 III BOKEN. — PRES. INDIKAT.
3 pl., om ej stam-vokalen är &,i hvilket fall, men endast i
detta, ändelse-tecken saknas; hvaremot i Färtiskan så väl
infin. som .3 pl. har i ty fall böjningsmärke, t. ex. Far.
S. s. 114 at fåa; 168 Tröndur og adlir hinir genga (alla
de andre gå) — — — og slåa. F. Sv. åter liknar Isl
och F. Nor. så vida, att flexionstecken i infin. och 3 pl
uppslukas af stammens a, men kan i verb med vokal-slut
försvinna i 3 pl, om sådant inträffar i infin. Ex. VGL. IL
Add. 7: 4 per fa (de få), Södm. L. Kg. B. 5 pr. fyrste
per Pe (det första som de, så snart de) i garp coma til
bloz sla; VGL. I. Md. 41 lati sea blod, Södm. L. Conf
alla them thessa (denna) book höra ok sea; VGL. I. J. B.
46 pr. pa skulu per skyal (gränsskillnad) se, Br. pr. allum
pem mannum cer (som) bette bref se; ÖGL. Kr. B. 5:1
pet er prestins skuld (skyldighet) a kirkiv bole boa, G.
B. 46 pr. mepan pön (de) boa; Eps. 48 nu kan barnit
Pet döia, G. B. 24 pr. nu döia barn; Upl. L. V. B. 7:
A ok kan nokot aff by fe dör, £. B. 47 pr. en (om)
men i strip döm. Alltså den fullkomligaste endrägt mellan
infin. och 3 pl. pres. indik., — en samstämmighet emeller-
tid, som icke är ursprunglig, i fall, såsom Rask tager för
gifvet, -nt eller nd gått ut i 3 pl. pres. indik. (Isl. Spr.
Oprind. s. 260), eller, såsom Grimw antager, detta varit
förhållandet med —-nd (Gram. I. 942); förutsättningar, grun-
dade på former i Mös. Göt. F. Hög-T., Lat., Grek., Sanskrit
(se RasK, anf. st.; Grimm I. 4062). Så välbetänkta dessa
antaganden kunna vara, eger Svenska språk-historien lik-
väl ingen ting till deras bestyrkande. Visst. träffas, uti
många forn-urkunder, -n i 3 pl. af konjunkt. (se der); men
aldrig af indik. Gottl. L. har 25: 4, i pres. konjunkt, til
och med bierint Pair (må de bära); men derpå kan ej
större vigt läggas, än på det querrant, som 35: 4 är tyd-
ligt skriffel för querran (ack. m. sing. af qverr, qvar); och
något —-t i konjunkt. eger hvarken Mös. Göt. eller F.Hög-L
— Det under språk-förbistringen på 1500-talet ur Danskan
" Framför n, som uttrycker flerhet, blir, enligt Borr, i Sanskrit ett kort
a inskjutet, när icke ett kort eller långt a redan der finnes i klass
eller rot-stafvelsen; likväl blir det fulla anti icke i alla former oskadt;
jemförelsevis mera det Zendiska enti (jfr. Vergl. Gram. s. 669—668, 671)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
