Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
If BOKEN. — PRES. INDIKAT. 393
e; utan ö, enligt den Isl. rättskrifningen på senare tider.
De äldsta handskrifterna ega i stället o, o, av. Så i Homil.,
t. ex. 49: 2 ver kollom, 67: 4 ver kollom och ver kavllom,
9: 2 ver holdom, 9: 4 ver holdom, 32: 2 hofom wit, 53:
4 ver stavndome. Dessa eller motsvarande tecken, till ut-
tryckande af det ur a utvecklade öfvergångs-ljud, bibehålla
sig länge, i vissa handskrifter omvexlande med o. Det oför-
vandlade a ses ej i Homil.; och lärer väl öfverhufvud vara
mycket sällsynt i de äldsta permeböcker, som ega en be-
stämdare Isl. pregel;”" men framsticker någon gång i hand-
skrifter från 44:de århundradet och sedan. 1 Forn-Norskan
åter möta oss skiftesvis a och o, t. ex. äldre Gulap. L. 3,
4, 6, 7, 8, 9 hafum, 7 hofum, 40 kollom (Norg. Love I.
4—7); i ett ännu äldre fragment af samma lag kallum (I.
4111); i äldsta fragm. af Frostap. L. hauum ver (I. 505);
i en af Gistason anförd gammal handskr. hafum (Frumpart.
s. 483); i permebref råder ett nästan oafbrutet ombyte af
a och o; i den Norska bandskr. af OM Hel. S. är a regel,
och Ericesen uppställer, i sitt företal till Kongespeilet, a
såsom igenkännings-tecken för Norska handskr. af detta verk
(se Sorö uppl. s. XXX). Norskan bildar följaktligen i detta
afseende en mellanlänk till Svenckan, som i runor, i all
bokskrift (Gottl. L. inberäknad) och i de nu lefvande äld-
sta munarter, har qvar det rena a. ”" Detta närmande af
Norskan till Svenskan synes böra tagas i öfvervägande, då
fråga är om detta ljud-skiftes ursprunglighet i Skandisk
tunga; synnerligast som öfvergångsljud, framalstradt genom
vu, är lika litet i Danskan som i Tyska språk att finna.
Man kunde neml. bringas på den föreställningen, att denna
ljudskiftning först senare utvecklat sig, och kommit att på
Island vinna mer stadga; likväl underkastad den i forn-
tiden rådande osäkerhet uti vissa vokalers skriftliga beteckniog.
nn
" Uti Islend. S. I. 386 är ur Homil. återgifvet hafo. I hdskr, (74: 4) är
sista bokstafven otydlig, men kan läsas för a, som han i allt fall skall
föreställa, då ordet står i 3 pl. pres. indik.
” Agrip. (i Fornm. 8. X. s. X och Islend. S. I. s. XI hållen för Norsk, i
Frumpart. s. XXXVIII för Isländsk, hvilket senare tyckes stå sannolik-
heten närmast, att sluta af rättskrifningen i allmänhet) har på några få
... ställen a, såsom s. 377 callop, 382 hafbo, 385 Vestrlandum.
"" Exempel ur pres. indik. äro nyss meddelade (s. 343, 345); ur impf.
Mifva sådana frardeles anförda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
