Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394 HI BOKEN. — PRES. INDIKAT.
Denne tanke kan anses gynnad af vittnesbördet från det Nor-
ska nybygget på Färöarne, der det allmänna språket, som
blott är folk-dialekt, har det radikala a ofördunkladt uti
impf. af de med a afledda verben (vår 4 konjug.), t. ex.
Fer. S. 8. 44 tajr takkavu (tackade), 144 snakkavu; men
har ö i andra svaga, t. ex. s. 3 tajr löddu (lade), 43
sögdu (så ock i subst.). Liksom befolkningen på dessa öar
legat i mellanhand för Norge och Island, har språket gått
medelvägen; utan att man likväl kan med full tillförsigt af-
göra, om detta förhållande uppkommit af senare intryck,
eller kan qvarstå från en gammal språkdaning. Huru här-
med än må vara, och skulle äfven det af u förorsakade öf-
vergångs-ljud befinnas, inom den Norsk-Isländska språkgre-
nen, tillvarande högt upp öfver all historisk iakttagelse, bör
man noga besinna sig, innan man, med PeTtErSen (jfr. Dan.
Spr. Hist. I. 99, II. 178 m. fl. st.) och andre, förutsätter
detta ljudskifte såsom »bortfallet» i Danskan och Svenskan.
Att det der någonsin funnits, har man, med ett enstäm-
migt intyg från runor, bokspråk och dialekter (bland hvilka
Dalskan), icke lätt att antaga; utan så är att man i all-
mänhet kan vinna sannolikhet för den gamla lärosatsen om
den Isländska tungans forna herravälde öfver det samtliga
Skandien. Förtjent af all uppmärksamhet är Grums i se-
nare tider gjorda försök att, med anledning af förhållandet
i Zend-språket, öppna för öfvergångs-ljudet möjligheten af
en högre ålder (jfr. Gram. I., uppl. 3, s. 34, 554—5). Men
den utomordentliga ålderdomligheten i Skandiska språk är
icke deraf en följd. Icke heller kan öfvergångs-ljudets till-
varelse, på andra områden af det Svenska ljud-systemet,
utgöra ett bevis på dess utsträckning till verbal-böjningen,
i förhistoriska tider. — Uti Isl. kan, såsom förut är sagdt, u
ej verka på andra vokaler än a; ej ens på å: det heter
låtum 0. s. v. Genomgående lag är, att i hela pl. af pres.
indik. intet från infin. skiljaktigt ljudskifte inträffar, utom i
4 pers, då stammen har a. När sing. undergått vokal-
förändring, återkommer derföre rotvokalen i 2 och 3 pl;
man får låtit, låta; farit, fara; skidtit, skista. Likaså
kallit, kalla. För 3 pl, med organiskt a till ändelse, är
detta helt naturligt; men det är en anomali uti 2 pl.; eme-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
