Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 Il BOKEN. — IMPF. INDIKAT.
-
återstoder af denna form (jfr. 8. 240—243), hvilken Grain
först i senare tider synes hafva bestämdt antagit såsom en
urtida tillhörighet för det starka verbet i allmänhet (jfr.
Gram. I, uppl. 3, s. 565, 566; Gesch. II. 873, 882, 884;
Ursprung d. Spr. s. 297"). — Liksom uti Isl. blef i F. Sv.
känne-bokstafven g oftast utesluten, t. ex. la, ma, sa, va
(svängde), Pa (emottog), fra (förnam), lo, dro, slo, thwo,
hiu (högg), flu (flydde); men stundom bibehållen, såsom i
lagh, magh, sagh, Pagh, wogh (vägde), drog, hiogh, flogh
(Didrik s. 406, flådde). Ett fullständigt bragp, af brigha,
kan icke uppdagas; utan endast bra (se här förut s. 429,
2441). Icke heller ses någon motbild till Isl. stå (steg) eller
dylika. I våra forn-urkunder, fast icke alltid i de Isl., kal-
lar pluralen slut-konsonanten åter fram, om neml. denne
bestämdt tillhörer roten, hvilket åtminstone ej med säker-
het kan tillämpas på impf. till döia (jfr. s. 136—437). I
vårt skriftspråk nu för tiden är ingen apokope af hit hö-
rande art tillåten (i det dagliga talet höres deremot ofta lå,
så, dro, slo), utom i må (jfr. s. 274) och de nya af impfi
bildade verben brå, förebrå (s. 429), af hvilka blott det för-
sta kan i pl. upptaga det radikala —-g (måga 0. s. v.), som
eljest i dessa ord alldeles försvunnit. — Det svaga impf.
kännetecken (jfr. s. 5) utgöres i alla German-språken af det
på aflednings-vokalen, om en sådan finnes, annars på stam-
men omedelbart följande p, 5, d eller t; hvilken konsonant
slutligen efterföljes af flexions-ändelsen, i gamla tider full-
ständigare; nu för alla personer enformigt —e (kallade, brände,
löste, flydde), 2 pl. undantagen (kalladen o. s. v.). Såsom
i de äldsta Svenska skrifter ses i Homil., och i allmänhet
äldsta Isl., p efter vokal, samt f, g, r; i senare Isl. och
öfverhufvud i F. Norska, äfven den äldsta nu i tryck med-
delade, är det Ang. Sax. 8 upptaget. I Homil. läses vidare
21: 2 Polpe (deremot 39: 2 melte), 23: 4 riche (rege-
rade), 2: 4 glicpe (liknade), 74: 4 scappi, 37: A syridesc
(syntes), 69: 2 deypdo (dödade), Islend. S. I. 385 dreoym-
pi, 367 mercho (men 373 caupti, köpte); Alex. Saga
" Af denna mening har Borp länge varit (se Vocalismus s. 228: Vergl
Gam. s. 831, 850 m. fl. st.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
