Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HI BOKEN. — IMPF. INDIKAT. 3597
s. 45 vacéa (vakade). Annars plögar i Is. t följa på k
(c), Pp, s, t; deremot d på b, m och vissa konsonant-för-
bindelser; ömsom d och t på l,n (jfr. 67—68 "); efter nd,
r’& sammansmälter tempus-tecknet med kännebokstafven (jfr.
s. 74, 409), såsom ec senda, vira (värderade); 5, efter
vokal, assimileras med tempus-märkets d, såsom rudda, af
rySia (rödja). Forn-Svenskan, eburu med ostadigarv rätt-
skrifning, följer dock hufvudsakligen samma grundsats, utom
deruti att, i all skrift intill medlet af 44:de seklet, p är
regel, & undantag; båda sedan utvexlade mot dh, länge bi-
behållet, men slutligen öfvergånget till d, någon gång t, på
sätt bärförinoan blifvit vid 2 konjug:s afhandlande fram-
stäldt. Förevarande tempus-märke är i den nybildade 3
konjug. fördubbladt (dd), och är assimileradt i ville, skulle
(för vilde, skulde), månne (nu partikel, för månde), måtte;
iiksom i de gamla matti, atti, Potti, sotti (för magpi, aighi,
Pukti eller Pokti, sokti; jfr. 8. 275, 276, 73, 74). Det i
Vestm. L. 1I. Kr. B. 41: 2 synliga saghe, liksom i Bjärk.
R. 30 pr. leght, synes vara skrif-lel för saghpe, leghpi
(legde). Färöiskan förvandlar ofta tempus-tecknet till 7 uti
sing., samt i de med a afledda verben till v uti pl, t. ex.
Lyngbye s. 66 kastaji (kastade), 94 lovaji, Fer. S. s. 42 heji
(hade), 25 sej: (sade), 37 tackaji, 44 takkavu, 7k sigravu.
— Näst tempus-märket påkallar afledningen uppmärksamhet, i
de Skandiska språkens svaga impf., der det afledda a qvar-
står, men i: utgår, såsom man finner af den formella skil-
naden mellan 4 och 2 konjug. (jfr. s. 42—44, 65—67).
Sannolikheten deraf, att äfven ett Skandiskt i egt för-
historisk = tillvarelse i impf., är emellertid redan visad (s.
65—67). Skälen för detta antagande äro så fullvigtiga,
att man knappt behöfver tynga vågskålen med några ur
runor hemtade exempel af omtvistelig tillförlitlighet. Man
finner neml. i Run-Urk. 450 kiripi (gjorde), 1448 karipi,
449 karipu (3 pl), hvilka hafva det emot sig, att man
ej träffar en motsvarande infin. kiria, karia eller dylikt,
utan kirva, karva o. 8. v.; men det för sig, att äldre YGL.
” Såsom undantag vid den för nuvarande Svenskan uppstälda regeln, att
enkelt n, utan afledning, alltid fordrar £, kan nämnas månde, der lik-
väl n uttalas nn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
