- Project Runeberg -  Svenska språkets lagar. / Första bandet /
330

(1850-1883) [MARC] Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

330 Ill BOKEN. — IMPF. INDIKAT.

3:o För 2 sing. af impf. indik. har gamla Isl. (liksom F. Nor-
skan) i starka verb —-t, den nya -st; i svaga har både
den gamla och nya -r. Exempel ur gamla språket äro Homil.
76: 2 forthu, 104: 4 pu haffer, 60:14 pu vissir (viste);
Edda Sem. s. 62 v. 22 Phu gaft, s. A54 v. 38 Pi vart,
8. 78 v. 25 pu mundir (månde), 8. 87 v. 42 pu årna-
Pir (uträttade), Orvar Odds S. i Fragm. Isl. s. 442 pu
purftir (tarfvade). De anomala, som nyttja ett urgammalt
impf. vill presens (se andra Boken s. 265—284), få ge-
menligen der -t, hvilket dock i dem någon gång kan utgå,
t. ex. Homil. 44: 4 pu munn, 89: 2 pu scall; deremot
på flere ställen Pu munt, scalt, 6: I Pu ert o. s. v. När
det starka verbets stam har sjelf slutande t, uppstår af
dettas sammanstötning med persontecknet icke tt, utan van-
ligen zt eller tz, t. ex. Edda Sem. s. 65 v. 36 gaztu
(aflade du), 8. 68 v. 62 svaltz (svalt) pu, s. 63 v. 26
leztu (lät du); i Homil. finner man 44: 2 fu veitst (vet),
47: A pu veist. Det samma plägar stundom inträffa med
slutande 6, t. ex. Edda Sem. s. 154 v. 37 qvaztu (qvad,
sade du); likväl heter det der s. 486 v. 4 på — — rautt
(för rauwö-t, blodfärgade), liksom man finner stött (stod; se
Rask, Anvisn. s. 465, Norr. Gram. s. 32). Der g kan i
4 och 3 pers. uteslutas, blir det i 2 pers. assimileradt med
det personliga t, såsom i Homil. 4: 2 pu sott (för saugt,
sög), Nials S. s. 203 pu vått (för vagt, dräpte), Ol Hel.
S. s. 54 hiot (för hioggt, högg) Pu; ännu vanligare äro
pu ätt, mått. — Forn-Svenskan aflägsnar sig föga här-
ifrån i det starka verbet, men dess mer i det svaga. Ur
äldre VGL. må antecknas: J. B. 2: 4 pu tokt, R. B. 8 pr.
pu drapt, 5: 4 pu rant (sprang), Md. 4: 2 hu bart, 3:
4 pu vert (var); ur Cod. Bur. s. 428 pu komt, 78 pu
— — — vrakt, 140 vast pu, 500 fikt Pu (men 78
pu for gaf, förlät; 499 var Pu och Pu bar); Bonavent. s.
30 thorft (tarfvade) thu. Ingenstädes finnes dock i tryck
pu et (Gottlands dialekten har järt, tillika med järst,
jässt; se Säve s. 245), men väl pu er och pu est, om
hvilket sistnämnda snart mera. I stället för det Isl. zt har
F. Sv. st (liksom Mös. Göt; jfr. Grimm, Gesch. I. 362), när
kännebokstafven är t, såsom i Cod. Bur. s. 206 lest (lät)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 9 00:29:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svspraklag/1/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free