Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I BOKEN. — IMPF. INDIKAT. 331
pu, 76 pu grest (gret), 208 pu — — — bröst (bröt),
Bonavent. s. 497 thu forlest (öfvergaf), 24 thu vest, St.
Rimkr. 38: 2 weyst tw och tw weyst. Mera vacklande är
beteckningen för Pp, t. ex. VGL. I. R. B. 5: 2 pu kop
(qvad, sade), ÖGL. B. B. 39 pr. bu kuat (i den äldsta
qvarvarande hdskr.), Du kuap (i 1607 års uppl.), VGL. 1.
R. B. 5: 5 bu reet (red), II. R. B. 9 pu rest, Dr. B. 3
pu röt (blodfärgade), Bonavent. s. 472 thu bösst (bud).
När g uteslutes, finner man enkelt t, såsom i VGL. I Pp.
B. 7 pr. pu at (eger), ÖGL. JA. B. 7 mat bu, Cod. Bur.
8. 498 pu saat (såg) vel eet sund Pa pu hit fort. Ännu
i Carl XII:s Bibel ser man t i de anomala kant, skalt,
vilt, såsom fordom. 1 motsats till detta uråldriga —t fin-
ner man undantagsvis i S. Birg. Up. 4: 44, 45 gafst,
jemte gaft; i Gust. I:s Bib. ofta —st, t. ex. 4 Mos. 18:15
tu looghst, Hab. 3: 43 tu sönderslogst, 3: 8 tu reedst,
Dan. 2: 34 tu sågst, Hesek. 26: 17 tu lågst, 46: 13
tu bleffst, Syr. 47: 24 tu lätst. Likväl är detta långt
ifrån strängt genomfördt, t.ex. Hab. 3: 9 tu drogh, Hesek.
16: 16 tu toogh, 46: 45 tu förlät. 1 några landsorter
begagnas af allmogen -—st i ett antal ord, vanligen just de
samma som i Bibeln, hvilken äfven i senare upplagor af
den nu gällande öfversättningen har denna form öfverförd ur
den först i tryck utgifna; i Gottländskan är —st, för vissa
fall vexlande med -t, utsträckt ännu längre, t. ex. skallst
(Säve s. 245). I egenskap af person-ändelse kan man der-
emot icke, på grund blott af de Gottländska däu järst
eller jässt, däu varst eller vasst (Säve ib.), uppfatta det
-8, som förekommer i de gamla est, vast, Isl. est, vast
(jfr. här framför & 455, 284), hvilka motsvara runornas ’
ts, vas, de äldsta Isl. handskrifternas es, vas, i 4 och 3
sing., alla med radikalt s, sedan öfvergånget till r. Redan
i den äldsta Svenska urkunden åter har man gått förlustig
om allt persontecken i 2 sing. af de svaga verben, t. ex.
VGL. IL R. B. 5 pr. pu kallape, 5: 4 pu — — hafpi,
5: 3 pu atti, Md. 4: 2 pu skuldi (så äfven i äldsta Dan-
skan; se Petersen, Dan. Spr. Hist. I. 442); och förhållan-
det har varit lika under språkets alla omskiften, ända in
uti våra dagar. Vokalen var likväl den samme för F. Sven-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
