Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 Ul BOKEN. — PRES. KOKXJUNKT.
räknas. Såsom en ovanlighet kan anföras Homil. 95: 4 at
u hafa, troligtvis skrif-fel. Exempel på 3 personens -e
(i) äro icke behöfliga. — Hos oss åter har redan fornsprå-
ket samma vokaliska utgång för alla 3 personerna af sing.
—-; eller -e; om man undantager ett ställe uti ett bland de
i Norge funna fragmenten af VGL. (se i närvarande skrift
s. XXIX), der det heter nvm han calla (med mindre han
vill kalla), men hvarest han calla har ännu mindre vigt
än i Homil. pu hafa; emedan calla kan stå antingen för
calle , d. v. 8. calle, eller ock för callar, d. v.s. vara indik.,
hvilken efter num några gånger i den fullständiga mem-
branen af VGL. träffas i stället för konjunkt.” I land-
skaps-lagarne har jag icke bemärkt något fall, der en af-
gjord pres. konjunkt. förekommer i 4 och 2 sing., hvilka
personer för öfrigt, i anseende till innehållet i ett lagverk,
icke kunna der förekomma, utan då framställningen, på
gammalt vis, antager ett liksom episkt eller dramatiskt
skaplynne. När det i Gottl. L. 19: 25 heter slar pu mannj
tendr yr hafpi (ur hufvud) pa bytir pu, kan visserligen
bytir föreställa den i lagarne vanliga qvasi-imperativa kon-
junkt.; men det kan äfvenså väl vara indik., såsom raderna
förut, i ett likartadt stadgande, säges Pa ir (är). I Sven-
skan, der ej mindre pres. indik. än pres. konjunkt. har
stam-vokalen oförändrad, kan man ej med samma lätthet
som i 1sl. åtskilja den ena modus från den andra; utom vid
verb, som uti sing. af pres. indik. bortlemna ändelsen (t. ex.
les, skin, skilj, åtminstone flexions-vokalen (t. ex. farr,
fryss; jfr. 8. 307, 342), i hvilka fall konjunktiven, som
städse har denne vokal qvar, tydligen kan gifva sig till-
känna (t. ex. lesi, fari o. s. v.). Verb af 4 konjug.,
hvilka uti indik., men icke konjunkt., behålla afledningen a,
skulle deruti ega ett gränsmärke mellan de båda modalite-
terna; om ej i en del äldre handskrifter a och c&e, liksom
e&e och e, ofta blefve förvexlade, och indikativens slutande
r ofta utelemnadt. Till följd af detta inskränkt till en
mindre rymd, ur hvilken otvetydiga bevisställen äro att
hemta, kan man likväl, till bestyrkande af den ofvanför
" Likväl ses der, på motsvarande stället, A. B. 22 num han kall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
