Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 BUKEN. — PRES. KONJUNEKT. 341
uppstälda utsagan om alla personers enformighet i pres.
konjunkt. sing., anföra: Cod. Bur. 8 452 at iak varbe;
Bonavent. 8. 206 wvtan iuk han sete (nisi videam ipsum),
Gregor. 8. 248 at iak — — skuli; S. Birg. Up. 4: 32
at iak skuli; Cod. Bur. s. 455 at pu varhe; 48 at pu
moghe; Kg. Styr. II. 23 at tu mage, 36 at tu hawi, 40
at tu see (må vara); Bonavent. s. 98 at thu skuli; Gregor.
8. 247 at thu skuli, 248 thw maghe; S. Birg. Up. 4:14
at thu vili. Då den motsvarande indik. har iak ser, skal,
pu skalt, mat, est (er eller dyl.), vilt, blir i de anförda
exemplen, varpe och haw: möjligtvis undanräknade, kon-
junktiven uppenbar. Ingenstädes uppdagas i 4 sing. —a; i
2 sing. ej heller -r, der konjunktiven är afgjord; utan i
båda den jemväl för Isl. gällande formen för 3 sing., i (e).
Och af denna behöfvas inga exempel, om ej till bestyr-
kande deraf att det afledda i alltid sammansmälter med
flexionsvokalen, såsom hos den Svenske Harpestreng 8. 59
skyli (skölje), 60 hyle (hölje), smöre (smörje), 61 legge (jfr.
här förut s. 88). Ny-Svenskan, som i lagstil bibehållit
gånge och stånde, afviker deruti att hon i vokaliskt utgå-
ende stammar bortkastar flexionsvokalen eller det modala e
(fly), hvilket i Forn-Svenskan vanligen framträder (jfr. s.
439); t. ex. Upl. L. J. B. 4: 4 uten han fai fom han ej
skulle få); Vestm. L. I. B. B. 40: 4 oc boe (och återställe);
Södm. L. J. B. 41: 2 sae skieri oc slae; Gottl. L. 2: 2
Pa flyi land; Cod. Bur. s. 73 groe; Kg. Styr. IV. 7: 47
döe. Någon gång kan denne flexions-vokal uteslutas, t. ex.
Upl. L. V. B. 10 pr. uten han sa; Bonavent. s. 206 at
thu fa mik han atir (att du må bringa mig honom åter);
det defektiva se (sällan si; jfr. Södm. L.) är till och med,
såsom i Isl., regel; sei (må vara) undantag (jfr. s. 155).
I de flesta enstafviga ord nu för tiden har, till följd af ett
sådant utelemnande och den derigenom uppkomna saknaden
af formell begränsning, konjunkt. blifvit i presens litet eller
intet användbar, och skylrar mera i tabellerna som theo-
retisk form, än som en i verkligheten begagnad. Dock sä-
ges ske Guds wilje! (jfr. Gregor. s. 281 vardhe gudz vili);
ske din vilje! (jfr. Cod. Bur. s. 484 varbhe Pin vil); må
vara; må han komma. Till formen sammanfaller här pres.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
