Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358 Ul BOKEN. — IMPF. KONJUNKT.
som jag sökt ådagalugga i afseende på 3 pl., konjunktivens
nära ställning till imperativen, i lagarne, kommit oss här
till hjelp. I alla händelser bör man af våra fornskrifter
icke draga för djerfva slutsatser; emedan — hvad också är
i denna afhandling länge sedan anmärkt (jfr. s. V.) — bok-
skriften hos oss, bevarad i handskrifter af mindre hög ål-
der i jemförelse med de Tyska, till och med de Isl. och
F. Norska, allt ifrån början förråder en redan genomgången
omdaning, i verbal-böjningen intygad genom förlorade än-
delser (t. ex. slut-konsonant i 2 sing. af hela konjunkt.
och de svaga verbens impf. indik.), nytt person-tecken
(-n i 2 pl), saknade tveljud o. 8 v. Emellertid torde,
ehvad framtiden kan upplysa genom fortsatta språkforsknin-
gar, någon visshet i här förevarande ämne bli svår att er-
hålla; i synnerhet som hos oss, redan högt upp i fornål-
dern, än mera sedan, indik. ofta användes i stället för kon-
junkt., och någon gång ej ens kan bestämmas, hvilkendera
modus är afsedd. Särskildt gäller detta hjelpverben magum,
mattum, hvilka, i vissa ordställningar, redan genom sin be-
märkelse i indik. uttrycka ett hypothetiskt eller optatift
begrepp.
4£:o Äldsta Isl. har i 2 pl af impf. konjunkt. -ep eller -ip
(enligt Grimm -?8), sedan -—it eller -:6; nu -uw8, lika med
indik. Dessa former följa af de för 4 pl. angifna, och for-
dra ej bekräftelse af urkundliga intyg. Det Svenska ento-
niga —in (en) för 2 pl. kräfver ej heller vid detta tillfälle
särskild behandling. Det —-:, som indik. har fått med orätt,
har likväl konjunkt. med rätta.
5:o För 3 pl. af impf. konjunkt. finner man i gammal Isl. -e
eller —; (enligt Grimm ännu längre tillbaka -fn), i nyare -u,
sammanträffande med indik. Ur de äldsta källorna anföra
vi: Homil. 44: 4 geti Peir (erhölle de), 76: 2 at peir
scylldi; Islend. S. I. 372 (Schede) fyrr en Peir feri (de
fore) Pappan, 367 sva at aller menn mynndi; Pa myndi
aller. Forn-Svenskan har, jemte 2 eller —e (af hvilka det
senare nu under trenne århundraden varit uteslutande),
också -in (en), i enlighet med pres. konjunkt., men allmän-
nare än der. Af —i (e), såsom med lIsl. öfverensstämmande,
äro exempel mindre af nöden. Vi anteckna i stället ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
