Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364 IF BOKEN. — IMPERAT.
Svenskan äfven till betydelsen, t. ex. Upl. L. M. B. 16: 2
en Po at til morpgielde brutit wari, må, kan vara), 2
sing. verir, 3 pl. veri; troligen ock med 2 pl. verit; men
icke med 2 sing. ver-tu, som är uppenbar imperat. (jfr.
Homil. ves Pu); icke med 4 pl. verum, hvilket saknar det
konjunktiva —em (im).
2:o Imperativens 2 sing. innehåller uti Isl och F. Norskan
alltid (med undantag af gakk, statt, bitt och dyl., för gang,
stand, bind) stammen oförändrad; icke blott fri från ljud-
skifte och böjnings-tecken, men också från aflednings-vo-
kal, utom i de svaga verbens 4 klass, hvilken qvarhåller
a, äfvensom det föregående i, om ett sådant tillhörer or-
dets bildning.” Pronomen pu sättes gemenligen omedelbart
efter, utan så är att flere imperativer följa på hvarandra,
då fu kan uteslutas; oftast blir det sammanskrifvet med
verbet, och då någon gång förvandladt till tu. Ex. Homil.
42: 2 renopbu (spring!) oc seg (af segia); 95: A ristu
(stig!) upp oc far oc seg; 32: 2 minnzsPu min drottenn (kom
i håg mig, berre!); 89: 4 elscapu, gefpu, klep, witiapu
(besök!), graffu, farbu, hugga (trösta!), lattu, minnztu, hafPpu,
fyrlat (öfvergif!); 89: 2 georPu, giallt pu (vedergäll!), bip (af
bipia) pu, settu (af setia), fylghu (af fylgia), elsca pu,
oasc (frukta!); 94: 4 Pigg (emottag! af Piggia); 93: 2 fa
Pu (gill); 78: 2 spapu (gissa!); 48: 4 snuscbu (omvänd
dig!); Ol Hel. S. s. 74 le (låna! af liå eller le4); Edda
Sem. s. 139 v. 32 gack pu; s. 194 v. 40 bitt (för bind)
pu. Häraf erfares, att det afledda a qvarstår (såsom i
elscahu, hugga); men i endast framför a (såsom uti witi-"
apu), icke annars (såsom uti seg, bip, setpu, fylghu, pigg).
De vokaliskt ändande verb, som sakna infinitif ändelse,
sammanfalla i infio. och 2 sing. af imperat., pronomen af-
räknadt (såsom fa pu, spapu). Det reflexiva tecknet gör
hvarken i dessa eller andra någon rubbning (såsom snusc-
pu, minnzbu, oasc); men väl kan vid sammandragning c
(k) i sc (sk) vara utfallet, t. ex. Homil. 89: 2 girnstu
" De till starka och svaga verb svarande i Sanskrit likna de Germaniska,
de Grekiska på w och de Latinska deruti, att personal-ändelse är för-
jar i 2 sing. af den aktiva imper. (se Borr, Vergleich. Gram. s. 982).
fven andra berörings-punkter med Sanskrit gifvas i denna person,
men med ringa tillämplighet på Skandiska språk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
