Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Il BOKEN. — IMPERAT. 373
säga, om de imperatift brukade Isl. tökum, göngom (det
senare i Edda Sem. s. 437 v. 214) äro tagna indikatift eller
konjunktift; emedan -im, som åtskiljer konjunkt. från indik.,
snart uppoffrades; och han bedömer på samma sätt det
Svenska -om i 4 pl. imperat. (Gram. 1V. 83). Till denna
slutsats har Grimm må hända blifvit föranledd af ett äldre
yttrande hos Rask, att alla andra personer” än 2 sing.
suppleras med pres. konjunkt. (Anvisn. s. 465). Med 4 pl.
lärer ändock detta i gamla Isl. aldrig vara fallet: en impe-
ratif med —-im (em) har väl ingen skådat, och likstämmig-
het mellan imperat. och konjunkt. i pl. träffas icke förr, än
konjunkt. antagit indikativens typ. Till och med i relatift
så unga handskrifter, som -de för Sturleson begagnade, har
konjunkt. —im (t. ex. I. 279 at ver gerim, 324 at ver
reisim, oc kallim), men imperat. —om (t. ex. 242 nistom
ver, verom, 280 tökom, samhyckiom); på samma sätt i
Nials S., Egils S., Fer. S. m. fl. Detta låter ock förlika
sig med RasKs senaste utsaga, att 4 och 2 pl. af imperat.
alltid stämma med indik. (Vejledn. s. 54). Att så varit så
långt upp i tiden, som vi ega skriftliga uppteckningar, utrö-
nes af Homil. 7: 4 vesom (varom) fripsamer; 34: 4 vesom
nu goper; 314: 2 gefom; 76: 4 lotom, witom (vetom!),
etlom (bemödom oss!), buomsc (beredom oss!). Ett exem-
pel ur en Norsk handskrift lemnar Ol Hel. S. s. 20 flyum
undan. För dual. har Edda Sem. reflexift s. 33 v. 19
melomec (språkoms!), s. 444 v. 22 hittomk (mötoms!), s. 179
v. 53 skiliomk (skiljoms!). Särskildt bevisande är det säll-
synta och dyrbara vesom (jfr. bos Rask, Vejledn. s. 64 im-
perat. verum, Sturlesons verom), som icke blott har den
indikativa ändelsen om, men ock är till stam skildt från
pres. konjunkt. sem; visserligen ock från det till pres. indik.
använda erom (jfr. s. 155, 283), men i förträfflig endrägt
med 2 sing. imperat. ves, 2 pl. imperat. vesep (se längre
fram), infin. vesa, part. pres. vesande. — Då vi här be-
gifva oss till inhemska källor, må till en början erinras,
att tvenne Gottländska runstenar ega bipim, neml. Run-
Urk. 4740 och 41763, båda imperatift. Den senare är
" I sjelfva verket står prees., oanmärkt tryckfel for pers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
