Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374 Il BOKEN. — IMPEKAT.
dock så ung som från år 1449 (»furtan hundrap ar ok
ainu ari minna fen V tihi ar»); och en annan, af samma
år (N:o 1764) har bihium. Det återstående bipim befinner
sig för öfrigt ensamt i sitt slag, och kan lätt, liksom det
andra, vara fel i ristning eller uppteckning, för bifium,
biFeom (i Run-Urk. 1685; jfr. 1684 bif hum), eller för det
i Gottländsk runskrift allmänna bihin (2 pl), såsom Ivan
4205 gifuim ij för gifuin ij. 1 landskapslagarne och dit
börande anteckningar kan jag ej erinra mig någon 4 pl. af
imperat.; men i Cod. Bur. s. 198 drepum, vendom atar
(upphörom !); Kg. Styr. IV. 4: 45 niutom os (fruamur),
ätum, drikkom, lekom, havom, trugom, ödom, aktom, spar-
om, latom, wentom os, rädoms; Bonavent. s. 94 gangom,
98 forsmam, 427 seem (låt oss se), 102 gledhioms; Membr.
A. 4 (Jud. 8: 31) betenkiom o. 8 v. Den nyaste Sven-
skan har fått en sjelfständig imperat. i 4 pl. derigenom, att
det tillförene för all modalitet samfälda —om endast i im-
perat. bibehållits. I 3 konjug. är den oomskrifne imperat.
nära att förlora sig: gåm, återgåm, dram, flym, rom och
dyl. blifva näppeligen sedda utöfver kretsen af den skämt-
samma skrifarten, och i denna blott när en konstlad hög-
tidlighet är löjets föremål. Icke heller nyttjas gerna, en-
ligt 4 konjug., friom, room o. s. v. (jfr. s. 52); snarare de
sammansatta befriom, oroom, förnyom, der uppmärksamhe-
ten i någon mån drages åt partikeln, och derföre ej såute-
slutande hvilar på den ålderdomliga ändelsen. Men äfven
i verb med konsonantisk kännebokstaf, deltager det impe-
rativa —om i pluralens allmänna lott att vara främmande
för det ledigare talet, och meddelar åt sjelfva den skriftliga
framställningen en viss högtidlighet. Denna forms åldrande gif-
ver sig ock till känna uti det allt mer vedertagna bruket af om-
skrifning med låta, såsom hjelpverb till infin.; hvarvid man haft
den egenheten att, under uppoffrande af den gamla personal-än-
delsen i hufvudverbet, öfverflytta den på hjelpverbet, och sålunda
kommit ur askan i elden. Man skrifver låtom oss göra, lå-
tom oss taga, låtom oss bedja, i stället för görom, tagom,
bedjom. Endast få författare (t. ex. någon gång Asketör)
ha skrifvit låten oss; men i talspråket förekommer intet
annat än låt oss, hvilket ock. i lättare stil brukas. Om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
