Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ill BOKEN. — IMPERAT. 377
en Dieu le grant. et desfendons nos cors (våra kroppar, oss)
& nostre brans (med våra svärd); Roman de Rou (utgifven
af Pluquet, Rouen 4827) I. 93 ainsi seionz amis. 1 Nor-
mandiska visor, efter en handskrift från medlet af 15:de
seklet, heter det likaledes beuvons, beuvon, gardonz nous
(se Vaux-de Vire d’Olivier Basselin, utg. af Du Bois, Caen
48214 s. 187, 188, 194). Af detta företeende, jemfördt
med det motsatta i andra Ny-Romaniska språk och deras
Lat. källa, kunde man taga sig anledning till den förmo-
dan, att indik:s begagnande för imperat. uti Fran. egt sitt
upphof från Normanna inflytelse, som dock ej kommit att
sträcka sig till de 2 hjelpverben, af hvilka det ena (ver-
bum substantivum: vara) ej mindre i Romaniska än Ger-
maniska språk företrädesvis qvarhållit vissa synnerligen forn-
åldriga egenheter. Härigenom kan ock förutsättningen af en
betydlig ålder hos den Skandiska imperat., i den förevarande
formen, få ett stadigare underlag. Ursprungligheten är der-
med likväl ej ådagalagd; vare sig att, i längst framfarna
dagar, imperat. kunnat ega en sjelfständig bildning eller en
med konjunkt. endrägtig.
5:0 I förening med 2 sing. utgör 2 pl (och dual.) just den
sannskyldiga imperat., innefattande dock så väl uppfordran,
uppmaning eller tillstyrkan som befallning, stundom blott
önskan eller dylikt (jfr. s. 372). Till följd af begreppets
närmare syftning åt det säkra än det osäkra, står denna
pers. af imperat. nära indik., logiskt betraktadt. I hänse-
ende till formen sammanfalla, såsom ock Griux erinrat, indik.
och imperat. helt och hållet i den Mös. Göt. dual. och plu-
salen , i Grek. dual. tiYntetov och pl. TUNTETE, likaså i
passivet ; och Lat. amatis har stor anologi med amate, under
det amamini utgör både indik. och imperat. (Gram. IV. 82);
från dem mera aflägsna äro amatate och amaminor. Borr, som
äfvenledes nämner, att i Grek. och Germaniska språk 2 pl. af
imperat. icke låter skilja sig från indik., hänvisar på förhållan—
det i Sanskrit, hvilket icke är utan all jemförlighet med Lat.,
hvad angår ställningen mellan domatis och domate; i det
Lat. tote ser han ett fördubbladt personal-uttryck, liksom
Veda-dialektens tat, Oskiska tud (Vergleich. Gram. s. 983
—4). Med förbigående af andra Romaniska tungomål få—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
