Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378 UI BOKEN. — IMPERAT.
sta vi oss vid Italienskan och Franskan, som hvar för sig
ega 2 pl. likstämmig i indik. och imperat.; med borträk-
nande af hjelpverben abbiate, siate, ayez, soyez, hvilka in-
träffa med konjunkt., såsom ock är fallet med sappiate,
men icke med sachez, hvilket skiljer sig både från indik.
savez och konjunkt. sachiez (jfr. 4 pl). 1 Skandiska språk,
der 2 pl. är till det yttre alldeles den samma i pres. indik.
och pres. konjunkt, är, särdeles när imperat. kan för till-
fället logiskt utbytas mot konjunkt., icke möjligt att theore-
tiskt bestämma, hvilkenderas form imperat. tillegnat sig;"
om ej i det fall då konjunkt. tagits från en annan ordstam
än indik. Ett sådant inträffar med verbum substantivum,
hvars Isl. pres. konjunkt. seg (ett Svenskt sen, i 2 pl,
saknas till biläggning) icke, mig veterligen, nyttjas impera-
tift. Rask upptager deremot imperat. verit (jfr. Barlaams
S. s. 492 vere8), som motsvarar den äldre formen vesip,
t. ex. Homil. 30: 4 veseP hreiner (varen rene! jfr. s. 345);
72: 2 veeip er vitrer (sluge, listige) som hoggormar. Denna
form är ovedersägligen betydligt skild från det vanliga pres.
indik. erop; men detta är, efter hvad s. 283 blifvit visadt,
i sjelfva verket formelt impf.; hvaremot veseh stämmer med
2 sing. och 4 pl. imperat. ves, vesom, samt derförutan med
vesa och vesande (jfr. 8. 373). Af de öfriga anomala verb,
som begagna impf. till presens, har man imperat. vitep och
muniP, neml. Homil. 42: 2 comezsk er oc vitep (kommen
och veten!); Frumpart. s. 174 muniP er (minnens!); hvilka
2:ne imperat.,, ehuru bildade af samma vokal-förvandlade
rot som det till presens brukade impf. indik. pl, än-
dock ej ega imperfektets plurala ändelse-vokal (o eller u),
och förmodligen danats i enlighet med infin. vita, munu;
utan att det låter sig afgöra, om dervid en med den nor-
mala indik. lika Jjudande ren imperat., eller, såsom i Mös.
Göt., en vanlig konjunkt. (jfr. Grimm, Gram. I1V. 83) åsyf-
tats; ty andra personer af pres. konjunkt. i dessa anoma-
lier betjena sig af samma ordstam, samma vokal–förvand-
lade rot som infin. Exempel på imperat. i andra verb äro:
" Om man jemförer Anvisn. 8. 4635 med Vejledn. s. 51, så erfares, att
RASK på förra stället anser 2 pl. af imperat. ersättas af pres. konjunkt,
på det senare af pres. indik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
