- Project Runeberg -  Svenska språkets lagar. / Första bandet /
413

(1850-1883) [MARC] Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

III BOKEN. — PART. PRES. 413

part. pres., liksom komparativen, blott bestämdt, utom i
nomin. sing. mask., som har dubbeb form; men F. Hög-T.
bar både obestämd och bestämd o. s. v. (jfr. Grimm, Gram.
I, uppl. 2, s. 1016; Gasetentz, Gram. d. Goth. Spr. s.
77; Bore, Vergl. Gram. s. 385—8). Likväl saknas icke
anledning till den förmodan, att den Isländska flexionen va-
rit en gång den allmänt Skandiska; så mycket hellre som
Svenska fornskrifter, hvad denna punkt vidkommer, icke äro
inom sig sjelfva ense, eller inbördes sammanstämma i sina
afvikelser från Isl., utan ömsom frånträda och närma sig
henne. Hos oss har synbarligen den gamla formen tidigt
söndersprungit, utan att af de brustna delarne ett helt kun-
nat framalstras, förr än den maskulina nominativen hårdnat
till en allmän typ, såsom nu gemensam för alla kön, tal
och kasus. — Komparation, eller grad-förhöjning, gifves
för part. pres. lika litet nu som förr. Det Nordiska örat,
någon gång till öfverdrift svagt för nätta och smakfulla
former, älskar icke sådana som de Tyska wohllautendere,
ermunterndest m. fl.; och det må förlåtas.

5:0 Det särskilda F. Hög-T. gerundium på -annes och -anna,
hvilket ej har motsvarighet i alla Tyska: fornspråk, blir af
Gnumw frånkändt ej mindre Mös. Göt. än Isl.; och det Fris.
ande tror han föreställa -anne,” hvilket ock brukas (Gesch.
1. 486, II. 680, 754). Emellertid gör det Skandiska part.
pres., med passift begrepp, ofta tjenst för Lat. gerundium
på -andum, -endum, och för Lat. part. fut. pass. på -an-
dus, —-endus.” Vanligast förekommer neutrum, t. ex. Isl.
estanda (optandum), bidianda, segianda, träanda; äfven i
participialt bildade adj. såsom dpolanda, sliganda. Man
får så ekki er Polanda (non ferendum est), varla er tru-
anda (vix credendum est). Ur Homil. må anföras: 492: 4
sa es mest harmannde (den är mest att beklaga); 44: 4

" Rask anser det Fris. gerundium för böjning af infin. (Fris. Spr. 8.
64, 71).

” Det Lat. part. fut. pass. på -ndu, med hvilket gerundium är till for-
men identiskt, anser Borr vara, i formelt bänseende, en modifikation af
part. pres. akt., och, liksom gerundiet, hafva ursprungligen egt presen-
tial betydelse (Vergl. Gram. 14127—9). Rask finner Isl. -anda, -andi
svara till Lat. part. pres. på -ans, -ens, och part. fut. pass. på -andum,
-endum , »både till betydelse och form» (Anvisp. s. 234).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 9 00:29:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svspraklag/1/0465.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free