Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428 II BOKEN. — PART. PRES.
förglömmandes, förgätandes; i hvilka -s kan låta afvisa sig,
men, särdeles i tal, gerna qvarblifver. g) såsom artikule-
radt fristående particip i genit. sing. och pl. (jfr. s. 440),
då partic. liksom substantiveras, men —s är genitif-tecken,
icke egentligen hithörande. — Ännu återstår till utredning
formens upphof. Liksom Muncn gör med sidnds (jfr. s.
418), anser Säve våra lefvandes, hafvandes, Gottländin-
gens lifvenes m. fl., men såsom oböjliga- part., ega en så
ögonskenlig likhet med de Ulfilanska lbands, habands, att
man frestas antaga deras upprinnelse från Mös. Göt.; såle-
des, långt ifrån att vara en yngre af ovårdnad uppkommen
form, i stället utgöra den äldre och ursprungliga, för hvars
förändring genom bortkastande af s (liksom i Grek. gEowv
för g£oovts) man bar skriftspråket och dess grammatik att
skylla (Hist. Tidskr. s. 230—231, 673). Till denna slut-
sats kan man till äfventyrs komma, om man har för ögo-
nen blott det nuvarande bruket af dylika particip, utan att
anställa en särskild forskning i denna språkforms ytterst in-
vecklade historia. Af den här lemnade omständliga redo-
visning erfares, att -andis i sjelfva verket träffas i det
äldsta skriftspråket, men icke, såsom en gammal form, ut-
döende, utan tilltagande i verksamhet; att våra äldste codi-
ces, till VGL. och Upl. L., icke ega något -andis, som ej
kan förklaras adverbialt o. s. v. Det vore nog öfverraskande,
om det Mös. Göt. —-s, som är nominatif-tecken för mask. äfven
af det obestämda adjektivet och det adjektiva pronomen, för
mask. och någon gång fem. af s.k. starka subst., skulle öfver
allt försvunnit i den Skandiska nominativen af adj., pron. och
subst.; men vidmagthållit sig i part. pres., utan att dock,
såsom det tyckes, uti Isl. lemna tecken af sin tillvarelse
(Homil:s —-sc är något helt annat), och utan att, i sin med
Mös. Göt. jemförliga egenskap, göra sig uti Svenska skrift-
språket gällande förr än i en senare tidpunkt, men då
ständigt sväfvande utöfver sin naturliga gräns; hos oss re-
dan i sin äldsta historiska uppenbarelse vanstäldt (-is för
-s), eller ock, såsom i -anz, orätt användt." Endast i
” Äro ganganz och dyl. att räkna som sammansättningar, så kan -s, fal-
tadt som nominatift flexions-tecken, ej förklaras; ty fornspråkets gram-
matik medgifver ej elt sådant i komposition.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
