Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434 Il BOKEN. — PART. PRETER.
Danoskan eger, enligt Petrasen, icke blott haft och havat,
men jemväl havit (Dan. Spr. Hist. 1. 414); af hvilket sist-
nämnda Stockholmskan må hända fått sitt hafvi, på sam-
ma gång som sitt i skriftspråket ufvergångna bagare och andra
danismer. Om detta i Danskan gamla havit sammanställes
med det både i Svenskan och Danskan gamla havat, skulle
de kunna tagas för spilror från ett äldre havait eller havet,
af ett maskulint havaipPer eller haveiper, jemförligt med
Mös. Göt. habarps. På lika sätt kunde Isl. lifat försona sig
med lif’ör (i lifpom), i fall det senare står för lifiör (jfr.
lifinn). Svårare blir med saghaper, saghat, hvilka ha åter-
gångs-ljud; svårast med laghaper, laghat, hvilka i Mös.
Göt. motsvaras af lagips o. s. v., i Isl. af lagipr, lagit
Skola de förra utledas ur 4 konjug., erfordras en infin.
lagha, sagha, i samma mening som leggia, sighia eller
seghia; och en sådan förutsättning innehåller visst icke ni-
gonting tankevidrigt, alldenstund gamla Isl. har glapa (se
Edda Sem. s. 455 v. 44) för glefpia, dvala för dvelia (jfr.
Anvisn. s. 286), och Ny-lIsl. både duna och dynia, huga
och hyggia. Det står i valet, att antaga denna möjlighet,
eller en annan; neml. att det andra a i laghaper, sagha-
Per uppstått ur assimilation, så att de beteckna ett äldre
laghiper, saghibper, liksom F. Hög-T. magan, ragan upp-
kommit ur magin, ragin (jfr. Grimm, Gram. I, upp. 3,s
87); hvaremot dock kan invändas, att assimilering är en i
Svenskan långt mindre betydelsefull kraft, än i Isl. och F.
Nor., ja i vissa nu lefvande Norska munarter, der synner-
ligast a ofta med sig likdanar vokalen i en föregående eller
efterföljande stafvelse (se Aasen, Nor. Folk. Gram. s. 44—
43). Emellertid synas båda dessa vexelval ega större rim-
lighet, än ett tredje, eller en redan i äldre VGL. tillväga-
bragt öfverflyttning ur Danskan, dit "den abnorma formen
skulle inkommit genom någon af de yttre inflytelser, som
tidigt satte Danska grammatiken på osäker fot. Endast om
det andra alternativet vinner afseende, d. v. s. om laghaper,
saghaper stå för laghiper, saghiPer, äro de för oss af nå-
pres. indik., liksom i starka verb, livar, havar, sighar (jfr: s. 308),
Gottl. L. hafr, Södm. L. M. B. 3 (not. 29) hafs, äfven i Kristof. Lands
L. Eg. B. 14 och 20 (se vidare Förkortning). :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
