- Project Runeberg -  Svenska språkets lagar. / Första bandet /
447

(1850-1883) [MARC] Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

III BOKEN. — PART. PRETER. 447

lösta; flydd, flydt, flydde, flydda. Vidare sänd, sändt,
sände, sända; stödd, stödt, stödde, stödda; bytt, bytt, bytte,
bytta; förmält (omtalad), förmält, förmälte, förmälta; för-
mäld (gift; jfr. s. 68), förmäldt, förmälde, förmälda; al-
drig, i någotdera fallet, förmäldte, förmäldta, eller an-
mäldte, anmäldta; något, som likväl af mången öfvad skrift-
ställare. förbises. De här uppgifoe grunder tillämpas ock,
när ett ord genom sammandragning kommer att öfvergå från
4 till 2 konjug. (jfr. s. 59). Alltså sjelfmant, sjelfmant,
sjelfmante, sjelfmanta, i stället för sjelfmanad 0. s. v.;
men icke sjelfmandt, än mindre sjelfmandte, sjelfmandta.
Bruket har för vissa fall icke ännu stadgat sig, i fråga om
användningen af d eller t, såsom tempus-tecken efter I och
n (jfr. 8. 67); men vid tillämpningen af dessa alternatif bör
i flexionen iakttagas, hvad för hvartdera är regel. Saken
förändras icke deraf, att något ord kan i mångens ögon
vara underkastadt tvifvel, i hänseende till sin participiala
börd; under alla omständigheter blir -—lIdte, -Idta, -ndte,
-ndta en origtig teckning. Bland dessa misstänkta ord är
enskild , särskild, äfven skrifna enskilt, särskilt; den senare
beteckningen med afseende derpå, att dessa sammansättnin-
gar icke, i likbet med afskild, frånskild, åtskild, skola
vara participiala adjektif, eftersom man ej har någon infin.
enskilja, särskilja; dels ock derföre, att uttalet af slut-
konsonanten skall angifva t. Härvid må först erinras, att
ett adjektift begagnadt sammansatt partic., vare sig presens
(jfr. s. 409) eller preter., icke för sin daning ovilkorligen
förutsätter en infin., t. ex. enfödd, lomhörd, tankspridd,
objuden, ålderstigen m. fl, hvilka aldrig haft, och sanno-
likt aldrig få någon infin. enföda, lomhöra, ålderstiga o.
8. v. ÖGL. har lagh skilder och (i 4607 års uppl.)
oskilda; men icke vet man af något laghskilia, och ett
oskilja låter knappt tänka sig. Dessutom har den ännu
icke obrukliga infin. särskilja” länge varit gängse, och fins
i Spegels Glossar. Snarare kan i fråga om enskild någon
betänklighet uppstå, likväl icke i den här antydda rigtning.

" Vanligare är skilja i sär, båda af gamla dativen ser, oftast ser (sig),
hvaraf ock adv. särdeles.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 9 00:29:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svspraklag/1/0499.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free