- Project Runeberg -  Svenska språkets lagar. / Första bandet /
450

(1850-1883) [MARC] Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

450 HT BOKEN. — PART. PRETER.

långfingrad, bredaxlad, hårdnackad, lättfotad, månghöfdad,
tveeggad , högättad och andra, af hvilka de flestas partici-
piala del icke eger motsvarighet i någon infin., och, der en
infin. står att uppvisa, denne likväl här icke kan hållas för
mellanlänk. När ett hit hörande ord genom sammandrag-
ning öfvergår från 4:a till 2 konjug:s partic., följes samma
ordning som för verbets tempus-tecken (jfr. s. 59); således
sinnad, välsinnad; men svagsint, ej svagsind o. s. v. Icke
heller ses annat än gladlynt, godlynt. När åter d redan
förefinnes i det subst., som lemnat råämne till det samman-
satta ordet, detta må för öfrigt uppfattas som partic. eller
adj., så är hvarken tal- eller skrifseden stadig, t. ex. i en-
händ, tomhänd m. fl., hvilka af somlige talas och skrifvas
enhändt o. s. v.; liksom Ny-lsl. har einhendr, einhendtr,
einhentr. Det här uppstickande t är lika tillfälligt, som i
de Tyskt uttalade landtman, handtverk, ändtligen m. f.;
hos de gamla ses blott d, t. ex. Edda Sem. s. 59 einhendr;
Med. Bib. s. 26 langhender. Då man, under en fortfa-
rande ostadighet, ännu har valet fritt, synes icke tillfället
böra försummas, att med de gamle skrifva rätt enhänd (jfr.
-afhänd), äfvensom ömtänd o. s. v.; synnerligast som man
ändå, och med icke mera skäl, skrifver grund, långgrund,
lågländ, sidländ o. s. v. Ofta kan man bli ganska villrå=
dig, vid bestämmandet af ordets egenskap såsom adj. eller
part. preter.; men vid denna theoretiska afvägning ligger
här ingen omedelbar praktisk vigt, då böjningen af adj. och
part. preter. är i grunden den samma. Emellertid kan från
ingen sida tveksamhet uppstå vid behandlingen af sådana
sammansatta ord, som, ehuru i sin nya bildning endast
adjektift använda, likväl uppenbarligen hafva sin senare be-
:ståndsdel från ett verkligt particip, t. ex. välkommen, när-
gången, lagstånden, handfallen, sjelftagen, rundskuren,
nyburen, finspunnen, ormstungen, vinddrifven, tungriden,
ledvriden, hundbiten, barsliten, sadelbruten, vingskjuten,
-andtruten, nödbjuden, hjertnupen, okallad, lerblandad, stål-
bakad, hårdsaltad, äppelkastad, nyrakad, utlefvad, guld-
stickad, ogjord, okänd, ökänd, solbränd, tunnklädd, död-
född, guldsmidd, svårtydd, nödstäld, lättsöfd, hemväfd,
spränglärd, bibelsprängd, blodsprängd, fetlagd, oqvald,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 9 00:29:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svspraklag/1/0502.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free