Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434 11 BOKEN. — PART. PRETER.
Lag samma, som det bör förmodas, vid böjningen af det
gradförhöjda partic., fastän inga exempel derpå äro ur käl-
lorna att tillgå.” För positiven nämna vi, till ådagaläggande
af det olika vokaliska betecknings-sättet, ur Homil. 64: 4
bletsop ertu (välsignad är du, neml. Maria); 38: 4 hotip
(f.) sia es kollob (= köllu8; denna högtid är kallad); 45:
2 es kavllop; 52: 4 Pa beje (båda) — — ero kollop
(n. pl.); 85: 4 truobom monnom (troende män); Islend. S.
I. 365 (Schede) kollop (n. pl.); Edda Sem. s. 220 v. 28
svörnum eipom (svurne eder). I Norska handskrifter äro
vokalerne stundom oförändrade, t. ex. Barlaams S. s. 47
af einum syndugum tapagum manne; 84 af blezaéum
fer (fader). — Bland dessa ljudskiften är vexel-ljudet ge-
mensamt för alla Germaniska språk, ehuru med smärre skilj-
aktigheter. Den allmänna ställningen mellan Mös. Göt., Isl.,
F. Svenskan och Ny-Svenskan är angifven s. 446, och en-
skilda afvikelser äro sammanfattade s. 239—247, 281.
Särskildt förtjenar det uppmärksamhet, att det ursprungliga
u, som i Isl. ofta, i F. Sv. någon gång fördunklas till o,
uti 4:e och 6:e kl. af starka verb, har i alla Ny-Sv. par-
tic. sin första klarhet; dock så, att det fordom i ett tve-
ljud (iu) ingående i, som nu blifvit 7, uti sistnämnda egen-
skap plägar öfverföras till part. preter. (jfr. s. 247, 252),
med samma verkan i uttalet som för den öfriga flexionen.
— Återgångs-ljudet följer i part. preter. samma lagar som
i impf., och vi kunna hänvisa till hvad isamma ämne redan
är yttradt (s. 336—7). — Öfvergångs-ljudets vidsträckta
tillämpning är i allmänhet en af hufvudpunkterna, i hvilka
den Norsk-Isländska språkgrenen skiljer sig från den Svensk-
Danska; så jemväl i part. preter., der strödda tecken till
ett sådant ljudskifte i F. Svenskan, framför g och k, äro
förut (s. 243) omnämnda. Huru mycken vigt derå må
läggas, blir emellertid lemnadt derhän, då exemplen äro
hemtade från dialekterna; särskildt Dalskan, som icke in-
skränker sig till ett ljudskifte under ifrågavarande vilkor,
utan har läpin, äggin till infin. låpa (löpa), ogga (hugga),
> Enligt analogi (jfr. Vejledn. s. 34) får man t.ex gölnurum, gölnustum,
gölnustu. Men om de eller dylika i sjelfva verket blifvit begagnade,
låter jag vara osagdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
