- Project Runeberg -  Svenska språkets lagar. / Första bandet /
477

(1850-1883) [MARC] Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I BOKEN. — PASSIVET. 477

stöhomc, erumc böra delas stébo-mc, eru-mc, motsvarade
af pluralt subst. Egil Sagans erumka och Sturlesons erumk
kunna, liksom Eddans wvårumk, möjligtvis på samma vis
delas; och man hade då endast att fästa sig vid begag-
nandet af pluralt verb för sing. (jfr. hvad förut är yttradt
om 4 sing.), liksom i Run-Urk. 448 kup hialbin (2 eller
3 pl.) sialu ans (Gud hjelpe hans själ), 1592 Gup hialbin
sial. Men härmed uttyda vi dock ej stöndomc, som, ur 3
pl. härledt, blefve standa-mce. Här, om någonsin, behöfdes
ett inskjutet o, hvilket likväl ej kunde göra plural-formen
umbärlig ; emedan det i annat fall skulle hetat stendomc. Man
finge då, jemte plural-formen, antaga ett till följd af sär-
skildt tycke inrymdt u (jfr. s. 343 angående -um för -am
i 4 pl. af pres. indik.), hvilket i sin ordning verkade förvand-
ling af rotens a till ö. Men då, såsom vi erfarit, ett in-
stucket u eller o ej har mycken sannolikhet för sig i det
för 1 sing. begagnade -omk, och i alla händelser ej kan
motivera plural-bildningen, torde man böra vara betänkt på
någon annan förklaringsgrund. Så undransvärdt det må
vara, att för 3 sing. använda 4 pl:s form, är jag ändå
frestad att från denna synpunkt uppfatta stöndome, kanske
ock de öfriga till 3 sing. hänförliga; och i det hela är icke
något i tankelagarne liggande större hinder för 4 pl:s -omk
att öfvergå till 3 sing., än för 3 personens sk (zt, z, st)
att öfvergå till 4 och 2 pers. af sing., dual. och pl. Den
senare företeelsen är knappt af någon jäfvad, och grundar
sig på den ofta förekommande 3 personens genom ständig
tjenstgöring utöfvade mekaniska välde öfver de andra per-
sonerna; — ett öfvervälde som, i annan rigtning, väl ej
bör tänkas alldeles främmande för det här behandlade fall,
om man öfverväger den stora gångbarheten af —-omk (eller
dyl.) för 4 sing., och tager i betraktande den stora frihe-
ten och ofta äfventyrliga tankegången hos de Isländske skal–
derne, till hvilka förevarande egenhet (d. v. s. -omk för 3
sing.) är, som jag tror, inskränkt. Om saken ses i den af
mig valde dager, kunna vi lättare göra z i urtumz, i de
af Grimm ur Egils S. anförda bugumz, gåfumsz (i Sn. Edda
motsvarade s. 99 af bugumc, s. 97 af gåfumec), begrip-
ligt; neml. som det välbekanta, ur 3 pers. till de andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 9 00:29:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svspraklag/1/0529.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free