- Project Runeberg -  Svenska språkets lagar. / Första bandet /
479

(1850-1883) [MARC] Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ill BOKEN. — PASSIVET. 479

förr, -andes nu, hafva vi härförinnan sökt uppdraga; äfven-
som vi yttrat oss om egenskapen och upphofvet af det här
förekommande, sannolikt ej alltid reflexiva —s (jfr. s. 416
—424); nu blott anmärkande, att vissa intransit. verb
kunna i part. pres. bekomma ett sådant slutande s, utan
motsvarigbet i de egentliga verbal-formerpa. Så t. ex. bru-
kar man emellanåt börandes, skolandes, än oftare boendes,
liggandes, gåendes, ståendes o. 8. v. (jfr. s. 421); men icke
böras (dock sig bör, sig borde, sig bort), icke skolas (un-
dantagsvis ändå skall sig), icke bos (men bebos), icke gås
(men förgås), icke stås (men påstås); och om man i viss
mening kan säga ridas, sjungas, till och med liggas, så är
det derföre att de aktiva formerna kunna nyttjas äfven tran-
sitift, t. ex. rida en häst, sjunga en visa, ligga i hjel ett
barn, ligga ut ägg o. s. v. — Hvad här ofvanför (s. 40),
med närmaste afseende på Ny-Svenskan, blifvit yttradt, att
part. preter., tänkt såsom åtskildt från supinet, icke kan få
suffigeradt s, är äfven att utsträcka till gammal Isl. och F.
Nor. Icke dess mindre förklarar Rask, att man uti Isl.
kan af enstafviga sup., men ganska få, bilda »verkliga par-
ticipia passiva eller reciproca i alla genera», såsom lagztr
(efter orden lagds, i mask.), lögzt (i fem.), seztr (satts, i :
mask.), sezt (i fem.), dock egentligen i nyare språket; hvar-
emot af flerstafviga blott sup. pass. bildas, men aldrig utaf
fullkomligt neutrala verb, t. ex. sofit, verit (Anvisn. s. 4162
—3). Något maskulint lagztr, något feminint lögat eller
dyl., bar jag i gammal Isl och F. Nor. ej kunnat spana;
ej heller i vårt modersmål någon ting att jemföra med han
är lagds, — ett begrepp, som, i fall lagds tages passift,
ej låter logiskt lösa sig, alldenstund redan lagd är till be-
märkelsen passift (jfr. Grimm, Gram. IV. 44, 47, 167).
Alldeles otänkbart åter vore väl icke ett rent reflexift lagds
= sig lagd, lagt sig); men icke ens detta är att träffa.
Emellertid utmärker sig Gottl. L. för ett suffigeradt neutralt
part. preter., som icke är hvad vi förstå med sup., neml.
20: 7 en gangiz ier (om utgånget är, d. v. s. om ej söner
finnas), der gangiz (d. v. 8. gangits) motsvarar gangit sic
på ett annat ställe: 20: 40 ter kerldi gangit sic (är man-
folk utgånget, d. v. s. fins ej manlig arfvinge). Ett med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 9 00:29:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svspraklag/1/0531.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free