Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ul BOKEN. — FÖRKORTNING. 485
alltid i F. Nor., är likval ett uråldrigt A bortfallet framför
l,y n, r i många ord, såsom leia (le), laupa, nigha, niusa,
ringia, repas; Isl. hleia, hlaupa, hniga, hnissa, hringia,
hreöask (jfr. Hist. Språkforskn. s. 7—8). I Svenska ver-
bet utplånade äro ock i det närmaste alla tecken till det i
gammal Isl. någon gång framstickande g (t. ex. Homil. 2:
4 glikia, likna), som motsvarar Mös. Göt. partikeln ga, Ny-
Tyska ge; om ej dit kan föras t. ex. gnistra (jfr. Grwmn,
Gram. II. 735) och något annat ord. Deremot plägar i
Svenskan, fastän icke i Isl, v qvarstå framför r i sådana
ord som vräka, vränga, vredgas, förut vrepas (Isl. reka,
rengia, reidask); och det är blott som undantag man i
vissa handskrifter ser reki, rak eller dyl. (jfr. s. 452), eller
i vissa dialekter, t. ex. Dalskan, får höra råla (vråla) o.
s. v. Det i en del Isl. verbal-böjningar nästan till regel
vordna bortfallandet af v, framför 0, w och y, har, hvad o
och u beträffar, någon men ringa tillämplighet i F. Sv., så-
som man erfarit i vissa flexioner af vinna, valda, varba
(jfr. s. 179, 497, 205, 244), och man finner af Dalska
olda (vålla), odå (vada), onda (vånda, vånna, bry sig om).
Framför vokal saknas & stundom i runor (se s. 474), och
höres ej i Dalskan; ofta ej heller i Upländskan, som i stäl-
let kan tillägga ett A, der det organiskt icke är till. För-
bållandet mellan hinna och det gamla inna är osäkert
(jfr. s. 477). Framför v fastbåller sig A ännu i det skrifna
hvila, hvälfva, hviska, hvässa, hvitna m. fl., men uttalas
ej mer i det allmänna språket. Bland alla hit börande för-
kortningar mest afstickande är Gottlands Lagens al, ulu, i
en Dal-dialekt fortfarande (jfr. s. XX, noten; samt s. 2714
och det dervid anmärkta tryckfelet).
2:0o Synkope, hvaraf sammandragning blir följden, har en något
rymligare och allt mer utvidgad krets. Mindre i den ak-
tiva formen, om icke härunder begripes den i en förhisto-
risk tid, såsom man gissar, tillvägabragta förkortning i ver-
bal-flexionen, hvarom ordats vid afhandlandet af särskilda
personal-ändelser och partic. (t. ex. farit för farint). En
mera inom historiens synkrets fallande synkope spörjes i de
vid flexionen utstötta afledningarna a (jfr. 8. 42, 391), i (s.
65, 391), v (s. 393); det försvunna persontecknet i böj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
