Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III BOKEN. — FÖRKORTNING. 487
preter. och supin., t. ex. de förutnämnda tala, mana; hvaraf
befinnes, att det afledda a är starkare än det infinitiva.
Vigtigast är likväl synkope af e (je) framför -s, i pres.
indik. sing. af starka verb och af svaga ur 2 konjug. Tal-
språket nyttjar vanligen ej annan form än denna samman-
dragna, så vida ej känne-bokstafven är s, såsom nyses, lö-
ses; eller hårdare konsonant-möten inträffa, såsom fästes,
giftes. Men äfven skriften begagnar knappt annat än bits,
rifs, sticks, nyps, i egenskap af deponentia; likaså leds (har
ledsamt; men ledes, blir ledd), skäms (blygs; någon gång
skämmes, blir skämd), näns; ofta fins, trifs, yfs, mins,
käns, tycks, hörs, spils, behöfs, förliks o. s. v.; lika ofta
säms som sämjes, skils som skiljes, spörs som spörjes.
Det enstafviga aktivet tör blir reflexift alltid törs, och im—
personalt säges det bärs på; men det passiva bäres är van-
ligare än bärs; tåles, skäres omvexla med tåls, skärs;
svärjes brukas alltid för svärs; gemenligen males, förmales,
göres, afgöres, utgöres, förfares, vederfares 0. s. v. Alltså
blir framför —-s ofta e instucket, när stammen står bar i
aktivet; och detta icke för uttalet skull, ty det kunde lika
väl heta mals som tåls, görs som törs. Genomskimrar här
någon regel, så är det den, att det deponentiala (reflexiva)
presens. hellre än det passiva antager den korta formen;
men undantagen äro för många. Laglösheten drabbar i
detta fall endast nyare språket. Forn-Svenskan, lika med
Isl., inskjuter ej e (eller deremot svarande vokal) i passi-
vet; Isl. uppoffrar det ej heller, och F. Sv. blott i sådana
starka oeh vokal-förvandlande svaga verb som, emot Is-
ländska bruket, i aktivet ega personal-ändelse (jfr. bindz,
legz med binder, legger). Här råder emellertid en regel,
i goda handskrifter strängt iakttagen: böjnings-vokal saknas
neml. i det reflexiva (pass.) pres. indik. sing. af alla starka
och vokal-förvandlande svaga verb; men förefins i alla an-
dra (de med vokaliskt utgående stam komma naturligtvis ej
i beräkning). Urkundliga bevis, i förra hänseendet, äro s.
466 uppgifna; vi inskränka oss nu till dem, som angå 2
konjug:s verb utan ljudskifte, t. ex. VGL. I. J. B. 2 illiz
(klandras), 9 pr. hittis, b. B. 43 käenniss; ÖGL. Vap. 19
lösis, B. B. 45 föpis, Dr. B. 3: 2 keris; Upl. L. £. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
