Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492 HI BOKEN. — VERBAL-BÖJNINGENS URSPRUNG.
s. 306). Deras upprinnelse ur personliga pronomen har
redan RasK, vid jemförelsen af Germaniska språk med an-
dra, såsom sats bestämdt, fastän mera i förbigående, angif-
vit (se Isl. Spr. Oprind. s. 102, 403, 258; Gram. End.
8. 4144). Samma åsigt finner man, i äldre och nyare ar-
beten, hos Gurimm (jfr. Gram. I. 4052, II. 90, IV. 201,
Ursprung d. Spr. s. 28—9), som derjemte förklarar, att i
verbets personer casus rectus af det personliga pronominal-
begreppet är innehållen (Gram. IV. 201); hvilket stämmer
med Borps samtidiga yttrande, att personal-ändelserna alltid
uttrycka ett nominatift förhållande (jfr. Vergl. Gram. s. 634 och
642). Denna de verbala person-tecknens härstamning sy-
nes nästan gifven redan deraf, att i gamla språk, t. ex. Grek.
och Lat., verbet kan i vanliga fall umbära det personliga
pronomen, t. ex. elul, sum; och så är ännu i vissa Roma-
niska språk; äfven vi säga imperatift varom, utan tillägg af
vi. Person-tecknens egen beskaffenhet hänvisar ock på detta
ursprung, änskönt detta med större eller mindre svårighet
ådagalägges i enskildheter; emedan det icke fullständigt af-
slöjar sig i något visst fornspråk, utan får, i de flesta fall,
genom en förening af djerfva och djupgående slutsatser upp-
sökas vid sammanlikningen af flere urbeslägtade tungor.
Åberopande hvad på särskilda ställen af denna tredje Bok
är yttradt, angående de mer eller mindre stympade ändel-
serna för olika personer af verbet, gifva vi läsaren del af
Borrs tanke om deras första tillkomst. Enligt honom är i
ÅA sing. mi ett försvagadt ma, hvilket i Sanskrit och Zend
innehåller stammen af den oblika kasus för det enkla pro-
nomen (Vergl. Gram. s. 633, 112, 468"); i 4 pl är San-
skrit. mas”" att taga antingen som m-as, der as vore plu-
ral nominatif ändelse; eller som ma-s, då s vore det sam-
ma som i Lat. nos, vos, neml. af sma, som ej kan vara
annat än ett pronomen i 3 pers.; i hvilken senare händelse
admas (vi äta) vore: jag och de äta (s. 633—5, 474,
477); i 2 sing. har Sanskrit. pronominal-stammen tva eller
tve splittrat sig i särskilda former, der t än är oförändradt,
" Se här förut s. 310; jfr. Grek. deJwus, Lat. sum, VGL. em med mi
me, mig.
"Se s. 313—314; jfr. Lat. legimus, F. Hög-T. lesames.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
