Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ul BOKEN. — VERBAL-BÖJNINGENS URSPRUNG. 495
ma källa som pl. sokidedum (vi sökte); i afvikelse från hans
förra härledning af impf. sing. från part. preter. sokips,
utan att likväl nu derföre erkänna, att partie, bildats af impf.,
såsom Grimm tyckes antaga (se Vocalismus s. 54 och följ.)
I sitt stora språkverk har Borr närmare utvecklat dessa
åsigter. Han tror, att dedum (i sokidedum) är en reduplice-
rad form, och att da (i sokida) förlorat reduplikations-staf-
velsen; dessa former ställas vid Sanskrit-roten da (sätta,
göra), Grek. aorist-ändelsen I7v i 2rögInv, Slav. du i
budu (jag skall vara), Zend. da i yaosch-da (rengöra), lik-
som F. Ned. Sax. deda (gjorde) videZend. dadha; och han
rigtar uppmärksamheten på den vigtiga omständigheten, att
det just är de med Germanernes svaga verb jemförliga San-
skrit-verben, som företrädesvis omskrifva sitt reduplicerande
preteritum med ett auxiliärt kri (göra), eller med as och
du (vara), t ex. corayan-cakara (han gjorde stöld, han stal)
o. s. v. (Vergl. Gram. s. 865—892, och Fuöretalet till 4:e
afdelningen s. VII). Sedan dess har Grimm yttrat sig med
större utförlighet. Uti lagida (lade”) anser han da väl fö-
reställa dada, men lika litet som Lat. dedi, hvarmed det
etymologiskt sammanställes, innehålla reduplikation; fast mer
utgör dada ett starkt impf. till ett pres. dida, ur roten did
(se här förut s. 142, noten); dedum i lagidedum innehåller
pluralt vexel-ljud, och förhåller sig till dada, förut didada,
som nemum till nam, förut nama, ännu tidigare ninama
(Gesch. II. 879—886). Borr och Gumm, inbördes afvi-
kande i enskildheter, äro alltså ense i hufvudsaken, neml.
det imperfektiva tempus-tecknets härledning från ett verb,
som ännu fortlefver i T. thun, that, Eng. do, did;” i det
” Vi välja här detta s. 24 i paradigma uppstälda, för Svenska öron fattli-
gare verb, i stället för Grimws vasida (klädde).
HoLnxBoE har framsatt en annan bypothes, neml. att det Isl. -&a svarade
till det i nyare Indiska dialekter för preteritum brukade imperfektiva
hjelpverbet fa, le (var, voro); och han tror sokidedum möjligen kunna
delas sokid-edum, då edum kunde vara Isl. erum, derigenom att r ut-
vexlats af d, liksom i rera (rodde) r inkommit i stället för d (Sanskrit
s. 9—40, Oldn. Verbum s. 26); dervid förbigående, att r i erum rim-
ligtvis föreställer s, återstående i det gamla es o. s. v. — MuncE anser
ändelsen i sokida icke kunna hänföras till ett verb didan, emedan den
är -ida, i gullborns-inskriften -ido, ej -da (Got. Formlere s. 40). Men i
uti ida är ju en hela verbet genomgående afledning? I afscende på ido
har Grim yttrat sig i Geschb. II. 881.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
