Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496 Ill BOKEN. — VERBAL-BÖJNINGENS URSPRUNG.
senare språket uttryckande, såsom vanligt hjelpverb, det
samma som det i tempus-bildningen förkortade och suffige-
rade verbet, t. ex. I did love = I loved. Omskrifningen
med samma verb är i F. Tyskan icke heller utan exempel,
och i det nuvarande Tyska folkspråket mera vanlig (se
Grinn, Gram. IV. 94). Isl. har länge betjenat sig af ena-
handa perifrastiska bildning, förmedelst impf. af verbet gera
(göra), i förening med infin., t. ex. Edda Sem. s. 134 v.
5 ef hon koma gerpi (om hon skulle komma, om hon
komme), 8. 233 v. 20 ef ec trua gerhac (om jag törs,
får tro); Isländaren säger nu hann görd at lita (han såg;
efter orden: han gjorde att se). Auxiliär användning af
detta verb i Forn-Svenskan erinrar jag mig icke; men hvar-
dagligt brukas nu t. ex. regna gör det, så att det förslår;
det kan dröja, men kommer gör det; pinar mig gör det;
köra gjorde han som en karl; sprang gjorde hon, det må
du tro; högg gjorde han, så att det tog o. s.v.; der göra
uttrycker förstärkning af begreppet, och, förunderligt nog,
kan begagnas äfven till det formella impf. af ett annat verb.
— Den för några Isl. verb (med vokaliskt slutande stam)
egna ändelsen ra, ri, hvarom förut (s. 122—3, 241, 325)
är taladt, har varit föremål för olika gissningar. 1 början
var Grimm vacklande (jfr. Gram. I, uppl. 2, s. 927); men
sedan har han bestämt sig för denna forms förklaring ur
reduplikation (Gram. I, uppl. 3, s. 463; Gesch. II. 868).
Äfven RasKz har slutligen hänfört réa, rera och dyl. till II
Isl. klassen af starka verb (Vejledn. s. 62); följaktligen till
sådana som antagas hafva blifvit sin reduplikation förlustiga.
HormBor deremot betraktar ra som en variant till a, lik-
som uti Indiska språk r vexlar med d (Sanskrit s. 40,
Oldn. Verbum s. 25, andra noten); hvarmed dock de hit
hörande verbens ovanliga ljudskifte i impf. och starka part.
preter. icke blifvit belysta.
4:o Med bevis ur Svenska språkhistorien hafva vi sökt befästa
Griumns sats, att part. pres. i Germaniska tungomiål bildats på
infin. (se här s. 402, 405). Bores med en öfverblick på ur-
beslägtade språk gjorda antagande, att participen, i sin af-
söndring från nominal-suffixen, för större delen bero af
samma bildnings-princip som de motsvarande tempus i in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
