Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III BOKEN. — VERBAL-BÖJNINGENS URSPRUNG. 497
dik., och till dem stå i en systerlig, om ej härstammande
förbindelse (Vergl. Gram. s. 4072), blir uti Skandiska språk
en mindre tjenlig utgångs-punkt; jemväl emedan pres. in-
dik., utom hvad 3 pl beträffar, ofta är stympadt, i Isl.
och F. Nor. derjemte ofta har öfvergångs-ljud (jfr. skyt med
skistande, by med buande, kollom eller köllum med kal-
lande, tel med teliande). För öfrigt yttrar Borre, att par-
ticipens suffix, liksom öfver hufvud adjektivens och substan-
tivens, äro i stället för verbens personal-ändelser, särskildt
3 personens; och han håller t i part. pres. för identiskt
med ändelsen för 3 personen, båda af pronominal-stammen
ta; men n anser han sannolikt tjena blott till fonetisk steg-
ring och uttrycksfullare beteckning för den sjelf handlande
personen, under det samma nasalering symboliskt antyder
flertalet i 3 pl.; hvarföre Mös. Göt. bairand, bärande, möter
bairand, de bära (Vergl. Gram. s. 1420—414"). — I det
Germaniska part. preter. rättar sig stammen vanligtvis an-
tingen efter pres. indik. (uti Isl. då alltid efter 2 och 3
pl.), eller ock efter impf. indik. pl.; undantagsvis blott, så-
som i Mös. Göt. numans, F. Sv. numin, följes en annan
lag (jfr. s. 36, 146). Vidkommande det participiala suffi-
xet, hafva vi sett Rask ställa det svaga tempus-tecknet (d
0. 8. v.) i närmaste förbindelse med samma tecken i impf.
(jfr. 8. 493); och det starka (n) leder han ur det svaga
(jfr. 8. 424, 430). Grimm åtskiljer strängt de starka och
de svaga verbens tecken i part. preter.; om det svaga har
han i förra tider yttrat, att det är analogt med preter.
(impf.) indik. (Gram. I, uppl. 2, s. 4009); men vid det
senare afhandlandet af det svaga imperfektets uppkomst (jfr.
Gesch. II. 879 och följ.) har han icke vidrört förhållandet
till part. preter. Dess utförligare och bestämdare har Borr
utlåtit sig; icke ännu någon ting närmare om det starka par-
" Helt annorlunda blir participets daning fattad af PETERSEN, som i det
substantift begagnade part. fandi, nu fiende, ser förbindelsen af 2:ne
sjelfståndiga ord, fig, bata, och andti, väsen; Lat. ens för ents eller ends,
gen. entlis (jfr. Annaler for Nord. Oldkynd., 4841, s. 226). Men andra
befryndade språk? Lat. subs. ens är ju dessutom sjelf ett part. pres..
hvars urform BorPp anser vara sens, bevarad i presens, absens (Vergl.
Gram. s. 4083).
Sv. Spr. Lagar. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
