- Project Runeberg -  Svenska språkets lagar. / Första bandet /
498

(1850-1883) [MARC] Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

498 111 BOKEN. — VERBAL-BÖJNINGENS URSPRUNG.

tic., än hvad 8 425 här omförmälts; men väl om det
svaga. Först härledde han det Germaniska, liksom det
Persiska, impf. från part. preter., således Mös. Göt. sokida
från sokips (Conjugationssystem s. 4418); sedan har han,
med frånträdande af denna mening, så vidt hon angår Ger-
man-språken (för Persiskan gör han henne ännu gällande),
likväl fortfarande förnekat partic:s ursprung från preter. (impf.)
indik.; han anser dem till sitt uppbof helt och hållet skilda,
fastän de träda till hvarandra i en yttre analogi, och på
lika sätt förbinda sig med roten; suffixet i part. preter. ut-
göres af det uti Sanskrit och Zend befintliga ta, som är
identiskt med demonstratif-stammen ta; hvilket suffix blir
med roten förbundet antingen omedelbart, såsom i Grek.
dotös, otoarös, Lat. datus, stratus, Mös. Göt. bauhts (köpt);
eller förmedelst bindvokalen ti, t.ex. Lat. domitus, monitus,
Mös, Göt. tamips (tamd); och denne bindvokal tyckes vara
en stympning af ay eller ay-?, hvarmed en annan jemfö-
relse-punkt förefins i Lat. amatus, auditus (Vergl. Gram. s.
867, 875—8, 1450—5"). Huruvida Boprs föreställnings-
sätt af participets oberoende ställning till preter. (impf.), hvad
ursprunget beträffar, kan anses vinna bekräftelse af en del
Skandiska former på —-in utan motsvarighet till impf. (se
här förut s. 436—439), eller af sådana sammansatta parti-
cip, som icke äro hänförliga till någon infio. eller annan
egentlig verbal-form, t. ex. långörad, hårdnackad (jfr. s.
449), öfverlemnas åt läsaren att bedöma. — Uppkomsten
af vårt supin. är 8 455 och följ. beskrifven. Särskild
uppmärksamhet har blifvit fäst vid Stockholmarens supinala
: (8. 460).

5:o Rask yttrar på ett ställe, att liksom participet är ett
slags adj. härledt från verbet, är infin. ett slags här-
ledt subst. (fsl. Spr. Oprind. s. 452). Under erkännande
af verbets substantivering i (pres.) infin. har Grimm, såsom
det vill synas, en tid icke varit med sig sjelf ense, i af-
seende på infinitivens kasuala bestämning; slutligen stadnar
han dervid, att i Mös. Göt. du (= Ny-Tyska zu) frijon
(att älska), du sitan (att sitta) se ackusativen af ett i neu-

" I Vocalismus s. 235 tror Borp $£ uti Mös. Göt. part. nasipbs (räddad) och
preter. nasida (räddade) bero af samma princip.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 9 00:29:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svspraklag/1/0550.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free