Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är en ovanlig anordning, att i samma alfabetiska följd
upptaga det gamla och det nya språket, riksspråket och land-
skapsmålen. Om denna nyhet, med deraf föranledda typografiska
egenheter, vid första påseendet stöter ögat, skall läsaren dock,
som jag hoppas, för detta öfvergående obehag finna ersättning i
den stora fördelen att se det gamla invid det nya, och båda af
hvar andra förklarade; att härigenom få med den största lätthet
likasom en öfversättning å ena sidan från det forna språket, å
andra sidan från det lefvande, en fortlöpande historia i smått
öfver modersmålets utveckling under tidernas lopp; slutligen att
inom ett ringa utrymme få en snabb öfversigt af språkets stör-
sta skatter och mest egendomliga bildningssätt. Ett ökadt värde
är ock åsyftadt dermed att de utifrån komna orden ofta blifvit
försedda med hänvisningar till sina företrädare, vanligen af rent
Skandiskt ursprung. Hvad som deremot, med planens bibehål-
lande i det hufvudsakliga, ej medelst någon åtgärd eller något
konstgrepp kunnat ernås, var att bringa den ur en innehålls-
förteckning framvuxna lilla ordboken, omfattande blott en del
(om än den vigtigaste) af Svenska språket, till ett fullt sjelf-
ständigt och inom sig slutet helt, utan att i de föregående ban-
den hatva sin stödjepunkt och sin yttersta lösning. För mången
och för vissa behof skall detta häfte tör hända ändå uppfylla
billiga anspråk; men i frågor af enskildare art och större omfång,
kan icke här nödig upplysning väntas. Många punkter äro mera
antydda än utvecklade, mera betraktade som ämne för vidare
forskning än som slutlig utredning.
Sammanställningen af gammalt och nytt har naturligen
framkallat vissa yttre skiljemärken, för att gifva det hela åskåd-
lighet och bestämdhet. Orden ur fornskrift äro tryckta med
kursif; likaledes de ur dialekterna, men med nuvarande rätt-
skrifning; nu lefvande allmänna ord deremot med vanliga stilar
(några förbiseenden, i det ena eller andra, äro anmärkta bland
tryckfel). Inga andra än nomina propria (person-, folk- och
ortnamn) äro tecknade med stor initial, ätven för dessa sällan
eller aldrig synlig i fornböcker eller diplom. Rättskrifningen är
för öfrigt den gamla för det gamla språket, den nya för det nya.
Der hon i forntiden är vacklande, har öfver hufvud den allmän-
naste skrifningen blifvit följd, jemväl der denna icke torde vara
den ursprungliga, till och med kan ha ringa skäl för sig, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
