- Project Runeberg -  Svenska språkets lagar. / Tredje bandet. Ordbok /
277

(1850-1883) Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Anmärkningar. | | 277

mäller för Ang. Sax. fostor (victus), foster-bearn, -fäder m. fl.
(Lex. Anglosax. s. 335); och i sanning är det svårt att för-
skjuta en så naturlig gissning. Å en annan sida har man ej
mindre svårighet att förena folster med foster, eller att såsom
en af felaktig skrifning eller annan orsak uppkommen tillfällig
missbildning tyda folster, i olika handskrifter synligt i 3:ne sekel,
dertill på några ställen i en så pass gammal som Cod. Bur.,
samt folstra i vår äldsta skrifna urkund VGL.; i synnerhet

som folster lika väl förliker sig med Isl. impf. föl (af fela,
dölja, skyla), som foster med ett theoretiskt impf. föd. Befin-
nes härledningen från föl grundad, så skulle’folster ursprung-
ligen beteckna det dolda, d. v. s. den i moderlifvet gömda

lifsfrakten (också tänker man sig foster företrädesvis i förhål-
lande till moderlifvet och framfödandet), liksom falster eller
fielster (af stammen fal, Isl. fel) betyder gömställe, dial. fjäster

(jemte fjälster) till korfskinn begagnade tarmar. Till och med

utan intrång på foster och den för det samma föreslagna ätt-
ledning, för öfrigt understödd af alster (från ala, föda), kunde

folster bestå som sjelfständigt ord, hvilket, fastän af annan
upprinnelse, kommit att en tid gå i jemnbredd med foster,
men slutligen till följd af ljudlikheten förlorat sig i detta.

. Bland de i etymologiskt hänseende svåraste ord äro de nu all-
dagliga benämningarna gosse och flicka. Intetdera gifver min-
sta skymt af sig i fornskrift, är rätt folkartadt i någon lands-
ort; båda tillhöra egentligen det städade herrskapsspråket och
stadsspråket, framför allt i hufvudstaden och dess närhet.
Änskönt uttryckande de allmännaste föremål äro de icke an-
vända i någon Bibel-öfversättning, och icke upptagna i vår
äldsta tryckta ordbok Syn. Lib." Enär de, af allt detta

" Fordom gåfvos andra ord, såsom sven, smasven, pilter, mö, smamö, therna,
någon gång pika; i Biblarne sven, dräng (med en från det gamla drenger
något skiljaktig mening), piga. Uti landskapsmålen finner man, i stället för
gosse, ofta någon form af det äfven i riksspråket begagnade men icke fullt så
väl ansedda pojke (Dan. pog, Dan. dial. poik, pöker, Norska pöyk, jfr. Isl.
piki, deemon), eller ock glunt (också glött, Norska glunt, Dan. glut), strik (eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 9 01:15:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svspraklag/3/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free