- Project Runeberg -  Det svarta strecket /
32

(1915) [MARC] Author: Harald Johnsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Det svarta strecket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bör ni inte hålla fram edra händer fullt så mycket. Tre
kategorier av människor bära sitt yrkes kännetecken
på händerna så tydligt, att det är omöjligt att misstaga
sig, nämligen motormänniskor, guldgrävare och pia-
nister. Den lilla tatueringen på högra handleden är
dessutom mycket typisk för de australiska guldgrävar-
na. Att ni varit sjöman såg jag på er gång och hela er
hållning i samma ögonblick ni kom inom dörren...
Att ni hade en eller annan ouppklarad affär från
guldfälten var bara en gissning. Ert uppförande nyss
visade emellertid, att jag hade rätt i mina förmodan-
den.»

Mr Harrison strök sig över pannan med tröjärmen.
Han vågade tydligen icke ens röra vid näsduken med
det svarta strecket.

»Underligt», sade han, »underligt... Skall då det
förflutna aldrig få dö... Och ändå är jag inte brotts-
lig. Jag försäkrar er, herr detektiv, jag är inte brotts-
lig.»

Han talade febrilt, upphetsat, som om han mera
velat övertyga sig själv än Fred Hellington. Detek-
tiven betraktade honom forskande och med ett out-
rannsakligt uttryck i blicken bak de skimrande ögon-
glasen. Därpå fortfor han:

»Mr Harrison. Jag är ingen domare. Jag kan icke
ens vare sig döma eller fördöma. Ni är en olycklig
människa, och mer behövs inte för att jag skall taga
mig an er sak. Vi äro kanske alla olyckliga, när allt
"kommer omkring.»

Mr Harrison nickade, och Fred Hellington fortfor:

»Det är med oss detektiver, som med läkarna, Män-
niskorna äro ofta nog rädda för att anförtro oss allt.
De ha i sina innersta skrymslen små hemligheter i för-
var, små snedsprång, små oegentligheter, som de äro
rädda för att yppa, därför att de blygas för dem, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:54:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svstrecket/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free