Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befruktningsförhållanden hos fruktträd, bärbuskar, jordgubbar, hassel och valnöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Befruktningsförhållanden
117
ningsförhållandena. Hos äpple- och
päronsorter har sålunda pollenkvaliteten visat
sig vara beroende av kromosomtalen. (Om
kromosomer, se Ärftlighetslära.)
Flertalet sorter ha 34 kromosomer (diploida
sorter) men vissa ha 51 kromosomer
(tri-ploida sorter). Hos den förstnämnda
gruppen är pollengrobarheten mer eller mindre
god, hos den senare är den genomgående
låg. Triploida sorter äro alltså ej lämpliga
till pollinering.
Pollineringsförsök med
fruktträd och bärbuskar kunna utföras på
följande sätt. Innan blommorna öppnat sig,
isoleras grenar medelst pergamynpåsar. Då
blommorna nått det utvecklingsstadium, att
pollinering lämpligen kan ske, avtages en
isoleringspåse i sänder och med hjälp av
pensel eller pincett överföres pollen till
märkena. Vid flertalet svenska försök har
en viss gallring av blommorna företagits,
innan pollinering ägt rum. Skadade
blommor ha därvid i första hand bortplockats.
Avser man endast att fastställa, om sorten
är självsteril, utföres pollinering med
stån-darmjöl av samma sort. Detta bör tagas
från isolerade blommor. Antal pollinerade
blommor antecknas, och isoleringspåsen
på-sättes återigen. Pergamynpåsarna
avlägsnas först sedan märkena på samtliga
blommor fullständigt intorkat. Kort före
fruktmognaden bestämmes antalet efter den
kontrollerade pollineringen erhållna
frukter. Eventuellt skördade frukter undersökas
med hänsyn till kärnutbildningen. Om inga
frukter erhållas är sorten självsteril; om
endast frukter utan normala kärnor
erhållas är frukten likaledes självsteril men har
benägenhet för parthenokarpi
(par-thenos = jungfru, karpos = frukt). Om
slutligen frukter med fullt utvecklade
kärnor erhållits, är sorten mer eller mindre
självfertil. Är avsikten att undersöka, om
en sort, som ej är fullständigt självfertil,
kan befruktas av en viss annan, insamlas
blommor av den senare, vilka ej efter
öppnandet besökts av insekter. När märkena
hos den förstnämnda sorten nått lämplig
utveckling, bestrykas de med nyligen
öppnade ståndarknappar från de insamlade
blommorna. Vissa forskare anse det
lämpligast att kastrera blommorna före
polli
nering, då det gäller korsningsförsök på ej
fullständigt självsterila sorter. Sedan
pollineringen ägt rum förfares på samma sätt
som ovan angivits beträffande
självpolline-ring. Särskilt hos körsbär men även hos
andra fruktslag har påvisats, att vissa
sorter ej kunna befrukta varandra, oaktat
kanske båda ha normalt pollen. I dessa fall
säges intersterilitet föreligga.
Med avseende på den praktiska
till-lämpningen av resultaten från
pollinerings-försöken må följande anföras. En sort som ej
är i högre grad självfertil bör ej planteras
ensam på större avstånd från andra sorter.
Endast sorter med väl utvecklat pollen äro
lämpliga till pollinering. I en odling av
sådana sorter, som äro beroende av
korspolli-nering för att ge tillfredsställande skörd,
bör helst ingå minst tre ungefär samtidigt
blommande sorter av samma fruktslag. Av
dessa skola två ha väl utvecklat pollen och
kunna befrukta såväl varandra som den
tredje sorten. Olika slag av körsbär, ss.
sur-och sötkörsbär, kunna befrukta varandra.
Även plommon och mirabell kunna
korsbe-frukta varandra. Eventuell korspollinering
mellan olika fruktslag torde i övrigt vara
utan praktisk betydelse för fruktsättningen.
För säkerställande av en effektiv
pollinering är det av största vikt att ett
tillräckligt antal bin finnas i trädgården vid tiden
för blomningen.
1. Kärnfruktträd. Nästan alla
sorter av päron och äpple äro ur praktisk
synpunkt att anse som självsterila under våra
odlingsförhållanden. Särskilt vissa
päronsorter, ss. Alexandre Lucas, Bonne Louise,
Esperens herrepäron, Nouveau Poiteau,
Précoce de Trevoux, Seckle, Tongre m. fl.,
kunna under gynnsamma betingelser
utbilda frukt utan befruktning. Denna
benägenhet för parthenokarpi framträder även
hos vissa äppelsorter. Intersterilitet har
hos päron påvisats mellan sorterna Bonne
Louise, Esperens herrepäron, Seckle och
Williams samt hos äpple bl. a. mellan
Ribston och Cox’ Pomona, Gul Richard och
Filippa, Röd astrakan och Oranie. Såväl
beträffande päron som äpple kan en sort
med väl utvecklat pollen befrukta de flesta
andra sorter av samma fruktslag, vilka
blomma ungefär samtidigt med densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
