Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befruktningsförhållanden hos fruktträd, bärbuskar, jordgubbar, hassel och valnöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
Befruktningsförhållanden
Bland allmännare odlade sorter, som ha
dåligt pollen och sålunda äro olämpliga till
pollinering, må följande nämnas:
Päron: Alexandre Lucas, Diel, Gråpäron,
Moltke, Pitmaston.
Äpplen: Belle de Boskoop, Blenheim,
Bramley, Gravensteiner, Husmoder,
Rib-ston, Rossvik.
Hos flertalet övriga sorter är
pollenkvaliteten god.
2. Stenfruktträd. Hos
stenfruktträd är befruktning nödvändig för att
fruktsättning skall komma till stånd. Alla s ö t
-körsbärssorter äro självsterila.
Dessutom förekommer intersterilitet ganska
allmänt hos detta fruktslag. Vissa sorter
kunna inordnas i grupper på så sätt, att
de till samma grupp hörande sorterna e j
kunna korsas med varandra. Sorter
tillhörande olika grupper kunna däremot befrukta
varandra, under förutsättning att de
blomma samtidigt. På grund av försöksresultat
vid Alnarp och annorstädes ha bl. a.
följande dylika grupper kunnat uppställas:
I. Annonay; Tidigt majhjärtkörsbär.
II. Coe’s Transparente; Flamentiner; Lucie;
Rivers Early; Svarta tatariska. III.
Früh-este der Mark; Wils tidiga. IV. Emperor
Francis; Napoleon. V. Dönnissens gula
bigarrå; Elton; Ohio Beauty. VI. Frogmore;
Schreckens bigarrå.
Det är ej uteslutet att de två sorterna i
grupp I äro identiska. Under normala
od-lingsförhållanden är pollenkvaliteten
jämförelsevis god hos sötkörsbär. Vid de
svenska försöken ha Frogmore och Rivers Early
visat sig lämpliga att befrukta ett stort
antal andra sorter. Korsbefruktning kan äga
rum ej blott mellan olika sötkörsbärssorter
utan även mellan sötkörsbär och sur- eller
hybridkörsbär. Av surkörsbär och
hybridkörsbär äro flera sorter
mer eller mindre självfertila. Flemish red,
Skuggmorell och Triaux kunna sålunda ge
riklig skörd efter självpollinering. Många
sorter äro emellertid otillräckligt
självfertila eller självsterila och ge sålunda
endast efter korspollinering tillfredsställande
skörd. Av plommon, sviskon och
m i r a b e 1 1 e r finnas fullt självfertila,
otillräckligt självfertila och självsterila
sorter. Bland självfertila sorter kunna
nämnas Blått herreplommon, Czar, Ontario,
Reine Claude, d’Oullins, Schamals
höstplommon och Tidig mirabell samt Victoria. Hos
vissa sorter äro ståndarknapparna
onormala, och de utbilda ej något
befruktnings-dugligt pollen. Så är fallet med Allmänt
gulplommon, Esperens guldplommon, Tidigt
engelskt sviskon m. fl. De äro följaktligen
självsterila. Även många sorter med väl
utbildat pollen äro emellertid självsterila. Vid
pollineringsförsök, som utförts i vårt land,
ha sorterna Reine Claude, d’Oullins och
Victoria visat sig lämpliga till åstadkommande
av befruktning hos ett flertal andra sorter.
Detta beror bl. a. på att de ha en
jämförelsevis lång blomningstid. Till pollinering av
flera senblommande sorter kan Althanns
Reine Claude förordas, där denna sort är
odlingsvärd. Då intersterilitet är betydligt
mindre vanlig hos plommon än hos
körsbär och knappast framträtt hos här
allmännare odlade plommonsorter, är det
sannolikt, att de flesta sorter, som blomma
ungefär samtidigt och utbilda normalt
pollen, kunna befrukta varandra.
Aprikoser och persikor äro i allmänhet i
tillräcklig grad självfertila. Vid utländska
undersökningar har det emellertid visat sig,
att vissa sorter (av persikor J. H. Hale och
June Elberta) äro pollensterila på samma
sätt som ovan nämnts beträffande
plommonsorten Allmänt gulplommon m. fl. Sådana
pollensterila sorter äro givetvis hänvisade
till befruktning genom andra sorter.
II. Bärbuskar. Odlade sorter av
björnbär och hallon samt hybrider
mellan dessa, ävensom krusbär och vinbär
äro tydligen i regel tillräckligt självfertila.
Att så är fallet torde delvis bero på att
självfertila typer föredragits vid
uppdragning av nya sorter och urval. Mera
omfattande försök till konstaterande av graden
av självfertilitet hos olika sorter ha
emellertid ej företagits. Av släktet Rubus, till
vilket hallon och björnbär höra, finnes ett
mycket stort antal arter och hybrider.
Sterilitetsförhållandena stå hos detta släkte
i samband med kromosomtalen. Dessa tal
utgöra multipler av 7. Sålunda har hallon
14 (2X7), loganbär 42 (6X7) och
laxton-bär 49 (7X7) kromosomer. Hos arter, vilkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
