Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Catananche coerulea - Catasetum - Cathcartia villosa - Cattleya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
Catananche—Cathcartia
Catananche coerulea. Foto Weibulls.
Catana’nche coeru’lea L. (Compositae),
rasselblomster. Sydfrank., Sydspan.
Flerårig ört med hela, smala, svagt flikiga
jordblad i rosett, och långa bladlösa
blomskaft med små blomhuvud, vars torra och
hinnartade holkfjäll äro pärlemorfärgade;
strålblommorna blå och disken svartaktig.
Var. alba har helt vita blommor och var.
bi’color, vita med violett. C. lu’tea L.,
Medel-havsl., har gula blommor och är ettårig.
Båda arternas blommor kunna användas
som immorteller (se d. o.). C. c. sås i maj på
varmbänk och utskolas på eftersommaren
eller påföljande vår på 40—50 cm. avstånd
mellan plantorna. C. 1. sås tidigt på våren
direkt på växtplatsen.
Catase’tum Rich. (Orchidaceae), trop. Am.
Omkring 115 högintressanta epifytiska
orkidéer, vilkas blommor utmärka sig för en
inom denna familj egendomlig dimorfism, i
det att de flesta arters hanblommor
(Mya’n-thus-ioxmerrLa) högst betydande avvika till
form och byggnad från honblommorna
(Mo-naca’nthus-formerna). Plantor finnas, vilka
endast bära hanblommor och dessa äro i
flertal, andra bära endast honblommor, under
det att båda slagen blommor kunna uppträda
på en och samma blomstängel samtidigt eller
efter varandra. Till sist finnas former med
tvåkönade blommor. Blommorna äro stora,
tjockt köttiga, vaxartat glänsande och ofta
doftande. Hos hanblommorna är könpelaren
högst egendomligt byggd och ännu mera
egendomlig i sin verksamhet. ”Mössan”, den
översta delen av pelaren, är nämligen hos
dessa arter försedd med tvenne inåt
blomman riktade eller ned i läppen gående långa,
jämnt avsmalnande, sprötlika antenner, vilka
äro i högsta grad känsliga. Då en insekt
slår sig ned på blomman och försöker tränga
in i densamma och därvid råkar vidröra
ett av dessa spröt, lossnar mössan
blixtsnabbt, och de därunder befintliga tvenne
pollenmassorna slungas ut. I regel fastna
de med sin klibbiga fästskiva vid djurets
kropp och föres av detta över till märket
i en annan blomma. Eller om de passera
förbi insekten, göra de ett hopp på ända
till 3 m. längd, till sist fästande sig vid
ett eller annat föremål. Ett aldrig så lätt
vidrörande vid yttersta spetsen av ett av
dessa spröt förorsakar samma plötsliga och
oväntade flykt av pollenmassorna. Redan
dagen efter bruka blommorna börja vissna.
De olika arterna äro liksom Mormodes och
närbesläktade mycket svåra att utan
noggrann botanisk undersökning skilja åt,
även om de blomma. De ha kantiga bulber,
överdragna av vita hinnor, och försedda
med rika knippen av luftrötter samt
avfallande, ljusgröna blad. Den i samlingar
mest odlade är C. pileaTum Rchb. f. (C.
Bungero’thii N. E. Br.), Venez., med stora
gräddvita blommor, vars läpp är
skålformig, grönvit, med djup och vid
honungs-grop, framför vilken de ovan skildrade
elastiska spröten sträcka sig. Andra arter äro
C. barbaTum Ldl., C. macroca’rpum Rich.
m. fl., samtliga sällsynta. Odlas i hängande
korgar, absolut torrt under vilotiden. Se
Orkidéer.
Cathca’rtia villo’sa Hook. f. (Papaveraceae),
Himal. Flerårig, 15—20 cm. hög
stenparti-växt med gul mjölksaft; bladen treflikiga,
håriga, blommorna gula. Måste planteras på
mycket torr plats och skyddas under hösten
och vintern med glaslådor eller glasskivor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
