Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fruktbladstekeln - Fruktgallring - Frukthus - Fruktkudde - Fruktlagring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
Fruktbladstekeln—Fruktlagring
Fruktbladstekelns larver.
Fruktbladstekeln (Caliroa limacina)
förekommer stundom talrikt på päron- och
körsbärsträd samt på oxel och hagtorn m. m.
Larverna igenkännas därpå att den
gulfär-gade kroppen är överdragen med ett
kolsvart, glänsande slem, vilket förlänar
djuren ett snigelliknande utseende. De
angripna trädens blad ”skeletteras” av larverna,
d. v. s. bladens översida avgnages intill
underhuden. Skadegörelsen blir i vårt land
mest märkbar på eftersommaren men kan
då stundom vara så kraftig, att träden
praktiskt taget förlora sin lövskrud redan i aug.
månad. Besprutning eller bepudring med
nikotinhaltiga preparat torde döda larverna.
A. T.
Fruktgallring, se Fruktodling.
Frukthus. Ursprungligen ett växthus för
odling av fruktträd i kruka. Numera räknas
som F. alla sådana växthus, där ett eller
flera fruktslag odlas, fritt eller i kruka:
äpple, päron, körsbär, plommon, persikor,
fikon och vin. Th.
Fruktkudde kallas hos äpple- och
päronträd den mer eller mindre uppsvällda
växtdel, där frukten sitter fästad, och som
sedan genom sidoknoppar vanligen ger nya
blomknoppar. Th.
Fruktlagring bör ske på så sätt och i
sådana lokaler, att frukten får största
möjliga hållbarhet utan att försämras i
utseende och smak. Starkluktande ämnen ss.
fotogen, karbolineum eller andra tjärämnen,
liksom lök, selleri, kål, kålrötter m. m. få
icke förvaras i samma rum eller källare där
frukt är lagrad. Även råa bräder,
tidningspapper etc. kunna åstadkomma för frukten
olämplig lukt och smak. Frisk och ren
luft är en ytterst viktig faktor vid
lagringen. Om lokalen ligger högt eller intill
ett pannrum blir luften i allmänhet för torr,
då däremot källare med jord- eller
tegelgolv, om möjligheter till god genomluftning
finnes, äro utmärkta för frukt.
Luftfuktigheten blir här bättre och anses vara
lämpligast vid 70—80 %. Därför böra även helst
sådana förvaringslokaler undvikas, som
behöva eldas. I för torr luft skrumpnar
frukten, blir sämre i smaken och förlorar
alltför mycket i vikt. För stark
luftfuktighet gynnar mögelsvampar o. a. för frukten
skadliga parasiter. Cementerade golv äro
givetvis lämpliga ur renlighetssynpunkt,
men man måste ständigt sörja för att
genom spritning hålla golvet fuktigt för att
även luften skall hålla tillräcklig fuktighet.
Helt eller delvis i jorden liggande lagerrum
kunna alltid på hösten då frukten lägges
in hållas kyligare än ovan jord
befintliga. På vintern däremot kunna de bli
onödigt varma, men med god ventilation
utefter golvet, genom korsdrag eller
genom fläktanordningar bör det icke vålla
större svårigheter att på önskvärt sätt kyla
av dem. I varje fall är det lättare i sådana
belägna förvaringsrum att hålla en jämn
temp. Den bör vara så låg som möjligt
utan risk för att frukten skall taga skada
genom frost. 1 å 2° borde vara en idealisk
temp., om den kunde hållas jämn, eljest
får man nöja sig om man kan hålla den
nere i 5 å 6°. Häftiga temperaturväxlingar
böra i varje fall undvikas. Frukt, som
har benägenhet att skrumpna, framför allt
sena och värdefulla sorter, svepes i
silkespapper och packas i täta kärl, gärna i
torvmull. Innan frukten lägges in bör lokalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
