Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gummiflöde - Gummiträd - Gunnera - Gurkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
Gummiträd—Gurkor
Gunnera chilensis.
fruktträd, men uppträder även på andra
växter (t. ex. gurkor, angripna av fläcksjuka).
Hos de förra anhopas gummimassor under
barken, så att denna spränges och öppna,
ofta svårläkta sår uppstå, eller i
lednings-banorna, som tillstoppas. Svårartade slag
av G. förorsakas särskilt av vissa bakterier
(Bacillus spongiosus, Pseudomonas cerasi
och eventuellt flera). Såren böra renskäras,
helst på eftersommaren, tvättas med vanlig
matättika och tillslutas med ympvax eller
oljefärg (blyvitt och linolja). Th. Lfs.
Gummiträd, se Eucalyptus och Ficus.
Gu’nnera L. (Halorrhagaceae), Sydafr.,
Abessin., Sydam, och Nya Zeel. Omkring
30 arter fleråriga, storväxta och
omfångsrika örter, av vilka arten G. chile’nsis Lam.
(G. scabra R. et P.), Chile, har stora
dekorativa blad, som äro 70—90 cm. breda,
hjärtlika, grovt flikiga och särdeles sträva
med starkt framträdande nerver på
undersidan. Blommorna betydelselösa. Tyvärr ej
härdig i vårt land annat än på särdeles
skyddade platser och med mycket god och
omsorgsfull vintertäckning. G. magella’nica
Lam., Chile, är i motsats till ovanstående
en krypande, mattbildande art med ovala
Västeråsgurka med typisk grovknottrighet.
vackra blad. Har visat sig härdig i Göteborg
på stenpartier.
Gurkor (Cu’cumis satfvus L.,
Cucurbita-ceae). Efter odlingsmetoderna skiljer man
mellan frilandsgurkor,
växthusgurkor och bänkgurkor. Vissa
frilandsgurkor, t. ex. ”Dansk asia”, odlas med
fördel i bänk, och vissa bänkgurkor, t. ex.
”Favorit”, även i växthus. Ur
användnings-synpunkt talar man om ättiksgurkor,
saltgurkor och syltgurkor
(asie-gurkor). Ättiksgurkor odlas uteslutande
på friland och ha oftast relativt små frukter
(d r u v g u r k o r). Även saltgurkorna, som
helst böra ha något längre frukter, äro
huvudsakligen föremål för frilandsodling,
men även en del bänkgurkor med tunnare
kött (”Arboga” o. a.) användas i stor
utsträckning som saltgurkor. Syltgurkorna
odlas huvudsakligen i växthus och bänk,
men en del sorter odlas även på friland.
(Jfr Gurkodling under glas.)
För frilandsodling av G. är tidigheten
och förmågan att ge tillfredsställande skörd
även under kallare somrar mycket viktiga
egenskaper. Köttets tjocklek varierar inom
vida gränser. Denna egenskap betyder mest
när det gäller syltgurkor. Ättiksgurkor
skördas nämligen i regel så tidigt, att
frörummet i frukten är föga utvecklat.
Däremot är en ej alltför tunnköttig frukt
önskvärd hos en god saltgurka. Av
frilands-gurkorna äro ”Muromski” (mycket kort,
grön ättiksgurka), ”Spångbergs grön” och
”Spångbergs vit” (medellånga
ättiksgurkor) mycket tidiga och passa särskilt för
ogynnsammare platser av landet.
Medeltidiga äro de medellånga, gröna sorterna
”Cavallius’ saltgurka” (finknottrig), ”Rensk
druv” (finknottrig), ”Rysk druv” (mest
grovknottrig) och ”Västerås”
(grovknott-rig). Av dessa är ”Rysk druv” en utpräglad
ättiksgurka, medan de andra sorterna kunna
användas både som ättiks- och saltgurkor.
”Rensk druv” har under de allra sista åren
fått mycket stor spridning och anses
speciellt härdig. ”Medellång grön” har
tämligen långa frukter och kan också användas
både som salt- och ättiksgurka. Bland
syltgurkorna för friland odlas mest ”Dansk
asia” (grön), ”Langelands asia” (grön) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
