Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Iris
131
Iris florentina var. Foto Weibulls.
Form av Iris gormanica.
bulleyana, I. Delavayi och I. Wilsonii, med
sidenglänsande, svartvioletta blommor,
vilkas blad ha en kraftig guldgul linje inifrån
ut till halva bladets längd. I. clusia’na
Tausch., se I. aphylla. L crista’ta Soland.
(Ev.). Den enda något så när vinterhärdiga
arten av angivna undersläkte. Blir endast
12—14 cm. hög. Blomman har ett mycket
långt perigonrör och orangegult fläckiga,
vita yttre kalkblad samt lilafärgade inre,
alla försedda med krusiga kammar. Fordrar
ett fuktigt läge, helst vid någon liten
vattensamling på varm och skyddad plats, och
bör kanske övervintras frostfritt, inslagen i
krukor. L Danfo’rdiae Boiss. (Ret.), Mindre
As. Lik den mer kända I. reticulata men har
gula, inåt svartprickiga blommor; mars.
I. Delava’yi Mich. (Ap.), s.v. Kina. 100—
175 cm. hög med grönvita, purpurfläckiga
stora blommor, vilka tyvärr ofta icke hinna
slå ut innan frosten kommit. Fordrar
vinterskydd eller odling i stora baljor. L
dicho-to’ma Pall. (Pard.), Mongol. Höstblomman-
de art, mycket sällan odlad, med vita och
purpurfärgade blommor i otalig mängd. Lär
så ut sig själv, där den trives. L ensa’ta
Thunb. (Ap.), Ostas. En under ej mindre
än 17 syn. namn beskriven art med smala
gräslika blad och starkt doftande,
purpurfärgade blommor, som sitta mellan bladen
på korta stjälkar. Anspråkslös parkväxt.
L flave’scens DC. (Pog.). Anses vara en
och samma som I. germanica f. ”Hortense”.
Omkring 50 cm. hög med stora gula
blommor; de inre bladen brunstrimmiga och
försedda med en guldgul borstig kam; tidigt i
maj. I. florenti’na Ker (Pog.), Syd- och
Mel-laneur. Huvudformen har pärlvita blommor
med fina gula och vinröda ådror i mitten av
de nedre kalkbladen; var. alba är rent vit;
var. viola’cea violett och var. Mado’nna har
blå blommor; juni—juli. Av denna arts
aromatiska rhizomer erhålles s. k. ”violrot”.
I. florentina är jämte formerna av I.
in-terregna, I. germanica, I. pallida och I.
pu-mila de mest användbara och bästa av alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
