Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
Iris
Iris iberica.
svärdsliljor till rabatter och grupper. Den
tarvar en lös och varm jordmån och är i
det fallet mera anspråksfull än formerna
av I. germanica. L foetidi’ssima L. (Ap.),
Syd- och Mellaneur., Nordafr. Blommorna
på meterhöga stjälkar äro relativt små,
klart lilablå. Avbrutna blad eller stjälkar
äro mycket illaluktande. Varieteter som äro
vitaktiga med bruna ådror, eller som ha
vitbrokiga blad, fol. variega’tis, finnas. I.
Forre’stii Dykes (Ap.), v. Kina. Liknar I.
Wilsonii men har mörkt citrongula
blommor. I. fulva Muhl. (Ap.), Nordam., i
kärrmarker. Närstående I. Pseudacoris, har
meterhöga stjälkar, uppbärande grönaktigt
gula och kopparfärgade blommor i juni.
Lämplig som strandväxt eller på sumpig
jordmån. I. germa’nica L. (Pog.), Syd- och
Mellaneur. Denna i sig själv variabla art
finnes knappast mer i odling men har ersatts
av en oerhört stor mängd varieteter, former
och hybrider, vilka förekomma i nästan alla
upptänkliga nyanser i mattgult, orange,
kopparrött, klart blått, stålblått, gråvitt,
matt lila, brunt och purpur. De tvenne
bladkransarna äro oftast olikfärgade och
de inre kalkbladen äro i regel ljusare eller
mörkare ådrade eller strimmiga. För några
årtionden tillbaka voro dessa former
näs
tan allenahärskande som svärdsliljor inom
våra trädgårdar, men de ha numera icke
så litet undanträngts av nya former och
hybrider, som räkna bland sina
stamföräldrar I. florentina, pallida m. fl., vilkas
blommor i regel äro klarare färgade,
varjämte de äro större samt därtill fint
doftande. Av framstående, rena
germanica-former böra nämnas: ”Alcasar”, ljusblå
och mörkt violett; ”Ambassadeur”,
bronsskiftande violett; ”Corrida”, enfärgad, ljus
lila; ”Eckesacks”, lavendelblå och violett;
”Flammenschwert”, gul och mahognyröd;
”Grachus”, citrongul, purpurröda ådror;
”Iriskönig”, gul och brun; ”Lenzschnee”,
vit med nedre kalkbladen blåådrade; ”L. A.
Williamson”, högblå med mörkt purpur;
”Mrs Neubronner”, guldgul; ”Perfection”,
ljust lilafärgad med purpurviolett. I.
goo-sia’na Whn. (Pog.). Till I. germanica nära
ansluten art, som utmärker sig för vackra
vita blommor, ofta med rosaförtoningar,
nedtill violettådrade. Former ss.
”Brides-maid”, ”Darwin” m. fl. finnas. L grami’nea
L. (Ap.), Syd- och Mellaneur. 30 cm. hög art
med grässmala blad och doftande, livligt blå
blommor med gula fläckar. Liknar mycket
I. sibirica men skiljer sig från denna genom
kantiga och korta blomstjälkar, som ej nå
över bladspetsarna. För strandpartier. I.
ha-lo’phila Pall. (Ap.), Kaukas. och Sibir. I.
spurea närstående art, 80 cm. hög.
Blommorna små, vitgula och ordnade i flera
avsatser uppåt stjälken; maj. Blommar ofta
en gång till frampå hösten. L hispa’nica
hort., se I. Xiphium. I. Hi’strio Rchb. f. och
L histriofdes Foster (Ret.), Mindre As.,
äro ett par sällan odlade arter med djupt
himmelsblå blommor. Förmodas kunna
övervintra på soliga och skyddade platser på
stenparti i Sydsv. L holla’ndica hort., se I.
tingitana. I. hu’milis M. B. (Ap.), Kaukas.,
är omkring 35 cm. hög med smala, gräslika
blad och violetta blommor. L ibe’rica Hoffm.
(One.), Kaukas., Armen., Pers. Blommorna
vitgula, inåt ådrade med brunrött och med en
stor svart fläck på de nedre bladen. I.
inter-re’gna hort. (Pog.) är en grupp av hybrider
mellan former av I. germanica och I. pumila.
Av dessa finnas sorter, ss. ”Frithjof”,
”Gerda”, ”Halvdan”, ”Ingeborg, ”Valhalla”,
vilka ha bleka färger i blått, vitt eller blek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
