Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
Jordarter
som ha en storlek av 20—0,2 mm. De äro
genomsläppliga för vatten, ha ringa
kapil-laritet och äro utsatta för uttorkning. De
uppvärmas jämförelsevis snabbt, och luften
kan lätt intränga i mellanrummen mellan
jordpartiklarna. Halten av
växtnäringsämnen är i regel låg, och de äro därför i
behov av regelbunden gödsling.
Uttvätt-ningen av växtnäringsämnen kan vara
betydande. Ofta är kalkhalten låg. Dessa
jordars användbarhet för odlingsändamål är
i hög grad beroende av mullhalten. M o
-jordar (karakteristisk kornstorlek 0,2—
0,02 mm.) ha större kapillär
ledningsförmåga än sandjordarna och äro därför
mindre utsatta för uttorkning. De äro
liksom sandjordarna lätta att bearbeta och i
behov av riklig gödsling. Utgöra lämpliga
trädgårdsjordar. M j ä 1 a j o r d a r
(korn-storlekskaraktär 0,02—0,002 mm.) ha i torrt
tillstånd ljus färg. De äro ej plastiska och
ha låg halt av växtnäringsämnen. Den
kapillära ledningsförmågan är så stor, att
vatten kan upptagas från mer än 1 m. djup.
Vatten, som tillföres från ytan, fördelas
jämförelsevis hastigt i dessa jordar.
Lerjordarna utgöras till väsentlig del av
partiklar mindre än 0,002 mm. Man skiljer
på lättleror, mellanleror och styva leror.
Styvheten ökas i allmänhet med stigande
halt av mycket små partiklar. De alltför
styva lerorna äro svårbearbetade och mindre
lämpliga vid växtodling. Styvheten kan
minskas genom inblandning av sand, humus
eller kalk. I typiska grus- och sandjordar
äro de enskilda jordpartiklarna fria. Dessa
jordar ha enkelstruktur. Sådan
struktur kan förekomma i lerjordar, men
de senare kunna även antaga
korn-struktur, varvid partiklarna ha
sam-manslutit sig till större korn (aggregat).
Den sistnämnda strukturen eftersträvas
hos lerjordar, och uppkomsten av densamma
befrämjas bl. a. genom en lämplig
jordbearbetning. Lerjordarna ha stor förmåga
att kapillärt kvarhålla vatten samt att
absorbera växtnäringsämnen. Förlusten av
växtnäring genom uttvättning blir därför
ringa. Absorptionsförmågan betingas i hög
grad av att en väsentlig mängd kolloidalt
material ingår i dessa jordar. Särskilt de
styvare lerjordarna äro rika på ämnen, som
befinna sig i kolloidalt tillstånd. Halten av
kali och fosforsyra är i allmänhet
jämförelsevis hög i lerjordar. I våra
lerområ-den utgöres matjorden mestadels av
mull-blandade mellanleror och lättleror. Dessa
jordar äga i allmänhet sådana egenskaper,
som äro önskvärda vid odling av olika
trädgårdsväxter. Till odling av köksväxter äro
sandiga lerjordar med tillräckligt hög
mull-halt lämpligare än de utpräglat styva
jordarna. Till fruktodling kunna även ganska
styva lerjordar användas, såvida alven ej
är alltför ogenomsläpplig. Jordens
avkastningsförmåga är i hög grad beroende av
kalkhalten, och vid karakterisering av en
jord brukar därför gärna angivas, om denna
är hög eller låg. Jordar med högre halt av
kalk benämnas ibland märgel- eller
kalkjordar. I dessa sker sönderdelningen av
organiska beståndsdelar hastigt.
Humus- eller mull jordar.
Mine-ralblandade mulljordar med en mullhalt av
15—40 % bilda övergång till de utpräglade
mulljordarna. De bruka utgöra matjorden
på alv av lergyttja. För odling av
köksväxter äro de mycket lämpliga. I de egentliga
humus jordarna är mullhalten över 40 %.
Till denna grupp höra torvjordarna, som
uppdelas i kärrtorvjordar och
mosstorvjor-dar. De förstnämnda ha i regel högre halt
av kväve och kalk. Båda slagen av
torvjordar äro fattiga på kali och fosforsyra.
Jordslag för speciella
odling a r. 1 synnerhet till växthus- och
driv-bänkskulturer men i vissa fall även vid
fri-landsodling användas särskilda
jordblandningar. I sådana blandningar bruka jämte
mineraljordarter ss. sand och lera ingå torv
samt kompostjordar av olika slag. A v
-fallskompost beredes på det sättet,
att avfallsmaterial av olika slag lägges i
hög och får undergå förmultning. För att
påskynda förmultningen inblandas gärna
något stallgödsel och kalk i mindre mängd.
Tillsats av större mängd kalk har motsatt
verkan. Omstickning av materialet äger
vanligen rum ett par gånger. Då
förmultningen fortskridit så långt att blandningen
erhållit ett jordartat utseende, är
komposten färdig att använda. Dess värde är
givetvis i hög grad beroende av det material, som
ingått i densamma. Gödsel jord erhål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
