Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordloppor - Jordreaktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jordreaktion
153.
vardera täckvingen. Detta band är utåt i
mitten svagt inbuktat och i båda ändarna
något krökt, varigenom arten skiljes från
den något större, på samma sätt färgade
randiga jordloppan (Ph. nemorum), vilken
har nästan jämnbreda gula band. Båda
dessa arter förekomma på allehanda
kors-blomstriga växter och skada dem genom att
gnaga på blad och knoppar. Då angreppen
ofta gälla groddplantor, kunna de lätt bli
fullständigt ödeläggande. Den förstnämnda
artens larver leva på rötter av
korsblomst-riga växter, den sistnämndas inuti bladen
på företrädesvis vildsenap. På hösten
framkomma de fullbildade, och övervintra sedan.
På hallon och jordgubbar lever
hallonjordloppan (Glyptina rubi), som är mindre än
de föregående, och som är svart med
rödgula ben och antenner. Den gnager smärre
hål i bladen och knopparna samt kan
ävenledes någon gång förekomma i stor mängd.
De randiga jordlopporna göra under
torrperioder betydande skada. Genom flitig
vattning och genom tillförsel av
konstgödselmedel kunna plantorna ej sällan ”växa
ifrån” angreppen. De kunna dessutom rätt
bra skyddas genom pudring med allehanda
pulverformiga medel, som göra plantorna
oaptitliga för djuren. Direkt dödande medel
äro de nikotinhaltiga besprutningsvätskorna
och derrispulver. Viktigt är att man
bekämpar ogräs av de korsblomstriga växternas
familj. A. T.
Jordreaktion. Vatten utgöres ej endast av
vattenmolekyler utan innehåller även i
ringa mängd väte- och hydroxylioner, som
uppkomma genom klyvning av
vattenmolekyler. Väteionerna ha positiv och
hydroxyl-ionerna negativ elektrisk laddning. De förra
äro karakteristiska för syror och de senare
för ämnen, som kallas baser. Syror ha sur
och baser alkalisk reaktion. I rent vatten
är koncentrationen av väteioner lika stor
som koncentrationen av hydroxylioner, och
vattnets reaktion är därför neutral. Även
lösningar av vissa salter, t. ex. en lösning
av koksalt, ha neutral reaktion. I
markvätskan kan reaktionen vara sur, neutral
eller alkalisk, beroende på vilka ämnen
som däri äro lösta. Reaktionsförhållandet
i en vattenlösning kan angivas medelst
pH-värdet eller reaktionstalet. (Detta tal
är logaritmen för väteionkoncentrationen
med ombytt tecken.) För en neutral lösning
är detta värde 7. pH-värden 0—7 angiva
sur reaktion. Ju surare lösningen är, desto
lägre är detta värde. pH-värden 7—14
angiva alkalisk reaktion. Värdet stiger inom
detta område med stigande alkalitet.
Bestämning av reaktionstalet kan ske på
olika sätt. På laboratorier utföres det
elek-trometriskt eller kolorimetriskt. Vid det
senare tillvägagångssättet användes s. k.
indikatorer, d. v. s. ämnen, som ha olika
färg vid olika reaktion. Sådana ämnen äro
metylorange och lackmus. Det sistnämnda,
ämnet är rött vid sur och blått vid alkalisk
reaktion. Med hjälp av lackmuspapper kan
sålunda på enkelt sätt fastställas, om
jorden är sur eller alkalisk, men någon
närmare upplysning om reaktionen kan ej
erhållas på detta sätt. Även vissa andra
bestämningar medelst indikatorer äro
tillräckligt enkla för att kunna utföras utan
tillgång till laboratorium, och de ge
noggrannare resultat än lackmusmetoden. Vid
våra kemiska stationer utföras
reaktions-bestämningar mot jämförelsevis låg avgift.
Alkalisk reaktion uppkommer i
allmänhet i jordar, som ha hög halt av kolsyrad
kalk. På kalkfattiga mineraljordar är
reaktionen ej sällan sur, och i mosstorvjordar
är den alltid sur. Samma reaktion ha även
hedjordar. I de två sistnämnda slagen av
jordar beror den sura reaktionen på
närvaron av humussyror. Betydelsen av
markens reaktion som växtgeografisk eller
ekologisk faktor i naturen är välkänd.
Vegetationen på heden med sur reaktion utgöres
företrädesvis av sådana växter, som
föredraga denna reaktion. Ogräsfloran på en
sur jord har en annan sammansättning än
på en alkalisk, och ibland kan man av
ogräsens förekomst erhålla en viss uppfattning
om reaktionen. Även de odlade växterna ha
helt olika krav beträffande reaktion. Vissa
av dem äro mera nogräknade än andra i
detta avseende. Jordens struktur
är beroende av reaktionen. Sålunda
uppkommer kornstruktur lättast vid neutral
reaktion. Växtnäringsämnenas
upptagbarhet står i samband med
reaktionsförhållandena. Vid starkt alkalisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
