Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Köldskador - Körsbär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
Körsbär
Svarta sötkörsbär.
skadas allvarligt eller dödas, om de längre
tid utsättas för en temp. av + 5°. Vanligare
och svårare äro dock de skador, som vållas
av temp. under 0° (frostskador). Den för
växterna kritiska temp. är beroende av flera
olika faktorer. Somliga växtarter och sorter
äro mera köldhärdiga än andra.
Härdigheten är vidare beroende av
ståndortsför-hållanden, sådana som vattentillgång,
gödsling och klimatiska inflytelser. Den är
mindre på vattenrik än på torr växtplats,
nedsättes genom stark kvävegödsling, men
ökas genom kali och fosforsyra. Vid hastig
övergång från hög till låg temp. inträffa
skador lättare; därför ”avhärdas” plantor
före utplantering. Upprepad frysning är i
regel farligare än sammanhängande
frostperioder. Hos träd och buskar påverkas
frosthärdigheten i hög grad av
skottmogna-den, som i sin tur är beroende bl. a. av
väderleken under den föregående
vegetationsperioden. Kylig och fuktig eftersommar och
lång, våt höst medför dålig skottmognad,
som även kan vållas av vissa svamp- och
insektangrepp. Olika delar av samma växt
äro i olika grad köldhärdiga. Mest ömtåliga
äro unga, livligt växande delar samt
blommornas sexualorgan; pistillerna i
jord-gubbsblommor förfrysa exempelvis ofta,
medan övriga blomdelar icke skadas. Rötter
äro mera ömtåliga än växtdelar ovan jord.
Under snöfattiga vintrar förfrysa stundom
rötterna av träd med ytligt liggande
rotsystem utan att de ovan jord befintliga
delarna skadas; så länge stammens
vattenförråd räcker förbli dessa vid liv och kunna
lövas och blomma för att därefter plötsligt
dö. Symtomen på frostskador äro mycket
växlande. Vanligast hos oförvedade
växtdelar är att större eller mindre
vävnads-partier dö efter upptöandet, torka och
brunfärgas; de bli ”svedda” av frost. I andra
fall uppstå blåsor genom att överhuden
lossnar från den underliggande vävnaden;
hela bladet kan också bli buckligt eller
krusigt (frostblåsor). Blomanlagen i
vinterknopparna dödas ofta av starka froster vid
lövsprickningens början, så att blomning
uteblir. Hos vedartade växter dödas
årsskotten, om de äro otillräckligt förvedade.
På äldre grenar och stammen dödas partier
av barken, vilka torka och spricka sönder;
genom kallusbildning kring såret uppstå
ofta kräftlika svulster (frostkräfta);
stundom torka och lossna stora barkpartier. I
veden kunna radialt eller tangentialt
förlöpande sprickor uppstå. Frostskador bereda
lätt tillfälle för sårparasiter att angripa
växten, varigenom infektionssjukdomar,
t. ex. lövträdskräfta och rödvårtsjuka,
uppkomma. Th. Lfs.
Körsbär, körsbärsträd (Prunus L.,
Rosa-ceae). Sedan långt tillbaka känt fruktträd,
som med tvenne huvudarter blivit
moderformer för alla odlade K. Frukterna, bären,
äro stenfrukter och användas dels i rått
tillstånd ss. ätbär och dels till inkokning
och saftning. Redan långt innan träden
kommo i odling torde man ha uppsamlat och
använt bären. P. A’vium L. (Ce’rasus A.
Moench), fågelbär, sötkörs. Orient. och
förvildad i Eur. (även i Sv., huvudsakligen
i kalkrika trakter). Trädet blir stort, med
kraftig upprätt krona och når hög ålder,
100—150 år. Blommorna stora, vita och
bladen stora, ljusa med små körtlar på
bladskaften. Frukten söt, ljusröd eller nästan svart.
Träd med ljusa frukter ha även ljusare bark
än sådana med mörka frukter och anses giva
de bästa grundstammarna för odlade K. Är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
