Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pelargonium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pelargonium
447
nyuppdragna hybrider. Sålunda beskrev
Rob. Sweet redan 1830 ej mindre än över
500 olika pelargonier. Omsättningen på
olika trädgårdsformer har sedermera varit
mycket stor för att under den senare tiden
så småningom ha övergått till ett relativt
fåtal särskilt vackra och för olika ändamål
användbara sorter.
1. Arter av pelargonier. De viktigaste
arter, vilka, kanske med undantag för P.
crassicaule och P. odoratissimum, mer eller
mindre ha bidragit till våra moderna
trädgårdsformer äro följande: P.angolu’sum Ait.
Omkring 1 m. hög med tre- till femflikiga
blad och stora rödvioletta blommor. P.
capi-ta’tum Ait. Gammal rumsväxt med djupt
femflikiga, håriga, rosdoftande blad och små
karminröda eller purpurröda blommor i täta
huvudlika samlingar. P. corda’tum L’Her. 60
—70 cm. hög med hjärtlika, mjukhåriga, tan
-dade blad och mer eller mindre mörkt
rosenröda, ådrade blommor. P. crassica’ule L’Her.
(P. seri’ceum Salisb.). Intressant, endast 10
—15 cm. hög art, som förekommer i
samlingar av suckulenta växter. Den har rikt
greniga, knöllikt uppsvällda stammar, från
vilkas spetsar utgå de vågiga, hjärtlika, i
synnerhet på undersidan starkt silvervitt
sidenhåriga bladen på raka, rätt uppstående
skaft. Blommorna små, vita med
purpurfläckar. P. cuculla’tum Ait. Stor och rikt
grenig buske med mycket mjuka, tandade,
njurlika blad och stora rödvioletta
blommor, hos var. flore pleno fyllda. P.
fu’lgi-dum Ait är föga grenig med 60—70 cm.
hög, mycket tjock stam och tre gånger djupt
treflikiga blad. Blommorna små men många
på ett kort skaft, scharlakansröda. P.
gran-diflo’rum Willd. Varierande art, från 20 till
90 cm. hög, halvbuskig med stora avrundat
njurlika, mer eller mindre djupt fem- eller
sjuflikiga blad. Blommorna, 2,5—6 cm. stora,
vita, till formen ej olika en pensé, med röda
strimmor på de övre två bladen. Den
viktigaste stamarten för de storblommiga
trädgårdsformerna. P. grave’olens L’Her.
Meterhög blågrön buske med handdelade blad,
vilkas småblad äro djupt flikiga. Starkt
bal-samiskt doftande. Blommorna små, skära
eller purpurfärgade. P. i’nquinans Ait. är
en i Sydeur. förvildad, buskig art, 1—1,5
m. hög med tjocka, köttiga och f juniga unga
Peireskia aculeata.
grenar. Bladen långskaftade, rundat
njurlika, något klibbhåriga, hela eller naggade.
Blommorna scharlakansröda. Den
viktigaste stamarten för scharlakanspelargonierna.
P. late’ripes L’Her. (P. hederifo’lium
Salisb.). Krypande eller hängande art med
trinda grenar och murgrönslika blad.
Utgör tillsammans med P. peltatum
stamart för de hängande trädgårdsformerna. P.
Pelargonium peltatum var. tricolor. Foto Ilzn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
