Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pelargonium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
Pelargonium
Storblommig pelargonia.
odoratfssimum Ait. Halvt buskig, späd art
med ljusgröna, mjuka, hjärtlika, djupt
flikiga, starkt citrondoftande blad och blekt
skära eller vita blommor. Gammal rumsväxt.
P. pelta’tum Ait. har nedliggande eller
hängande, tunna och svaga, kantiga
grenar och sköldlika, tjocka, glatta, femflikiga
blad. Blommorna små, vita. Är jämte P.
la-teripes upphovet till ampel- och
balkong-pelargonierna. Flera varieteter finnas, ss.
den mjukhåriga var. clypeatum, den glatta
var. glabrum och den svagt håriga var.
scu-ta/tum. P. quercifoTium Ait. Upprätt, rikt
grenig, hårig art med flikiga eklövslika
blad. Blommorna blekt purpurfärgade,
strimmiga på de övre bladen. P. Ra’dula
Ait. Mer än meterhög, sträv- och klibbhårig
art med välluktande, parbladi ga blad,
vilkas småblad äro linjesmala och fint
parflikiga samt har tillbakavikta kanter.
Blommorna små, blekt purpurröda. Var. ro’seum
har något bredare bladflikar och
mörkåd-rade blommor. Starkt doftande och odlas
rätt allmänt i rum under namn
rosen-geranium. P. zonaTe Willd. Halvt
busk-artad, högst 80 cm. hög art med köttiga,
mjukhåriga unga skott. Bladen
långskafta-de, rundat hjärtlika, glatta eller en smula
mjukhåriga och vanligen försedda med en
mörkgrön eller brungrön zon innanför
kanten på bladets översida; blommorna med
smala scharlakan-karminröda blomblad.
2. Trädgårdsformer av pelargonier. Dessa
kunna indelas i 3 grupper, nämligen. I.
stor-blommiga, även kallade engelska eller
fantasipelargonier, II.
scharla-kans, även kallade
zonalpelargo-n i e r, samt III. klängpelargonier, även
kallade murgrönsbladiga.
Storblommiga pelargonier,
vilka härstamma huvudsakligen från P.
angulosum, cordatum, cucullatum, fulgidum
och grandiflorum, odlas i vårt land
uteslutande som krukväxter inomhus, men ofta i
Syd- och Mellaneur. som gruppväxter. De
äro utomordentligt varierande till såväl
växtsätt som till blommornas storlek, form,
färg och teckningar. Sålunda finnas sorter
med enkla eller halvfyllda blommor i alla
färger, utom blått och gult, enfärgade eller
två-trefärgade, med mer eller mindre
framträdande teckningar särskilt på de båda övre
och större blombladen. Sex olika raser
kunna särskiljas, nämligen: Fantasi -
gruppen (”Fancy P.”), av franskt ursprung, med
låg, relativt klen växt; vackert tecknade
blommor i huvudsakligen ljusa, mjuka
färger; äro ömtåligast.
Drottning-gruppen (”Regale-P.”), av engelskt ursprung,
har starkt håriga unga skott och blad, och
ofta halvfyllda blommor med vågiga
blomblad. Den högväxta, äldre gruppen,
med sorter, som nå 1—1,5 m. i höjd, äro
något gängliga till växtsättet; blommorna ha
en stor mörk fläck på de två övre bladen.
Den låga, moderna gruppen med tät
och samlad växt samt rikligt med stora,
ofta halvfyllda blommor, krusiga och
vågiga samt olika tecknade. Äro f. n. mest
odlade. O d i e r-gruppen är av franskt
ursprung, tämligen höga och har blommor,
vilkas alla blad ha en stor mörk fläck.
Ostergrus s-gruppen består av tyska,
mycket starka och motståndskraftiga
sorter, som kunna växa utomhus under
sommaren på väl skyddad plats. De ha en
kompakt växt; äro oerhört rikblommiga med
relativt små oliktecknade blommor.
Namnsorter av ovannämnda raser finnas i stor
mängd och nya sorter komma årligen till.
Storblommiga P. förökas genom
toppsticklingar, som tagas i juli av
utblommade plantor vilka skurits ned och åter börjat
växa ut med nya skott. Sticklingarna, som
ej få vara för hårda, sättas stadigt och fast
i var sin lilla kruka, fylld av sandblandad
vanlig trädgårdsjord, tillsatt med litet
hac
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
