Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Råkonservering - Rädisor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rädisor
135
gr. till 1 1. saft, tillsättes under sakta
om-röring. Geléet hälles i väl rena torra glas
och överbindas följande dag.
Rått svart vinbärsmos. Bären
rensas, repas och sköljas i tre å fyra vatten,
varefter de mosas sönder eller hastigt
malas i en bärkvarn (en vanlig köttkvarn kan
även användas om den renkokas i
sodalösning). Sedan massan passerats tillsättes
socker, 0,6 kg. till varje kg. mos, samt 1 gr.
bensoesyrat natron upplöst i ljumt vatten.
Moset röres tills sockret fullständigt smält
varefter det fylles på de rena burkarna som
överbindas sedan moset paraifinerats. Hj. O.
Rädisor (Ra’phanus sati’vus L. var.
radi’-cula, Cruciferae). Av R. odlas en mycket stor
mängd sorter av varierande utseende.
Sorterna variera sålunda i fråga om form, färg,
tidighet, bladstorlek, anlag för svampighet,
lätthet att spricka, lämplighet för olika
od-lingssätt o. s. v. Formen varierar mellan
plattrund och mycket lång spetsig, och av
färger finnas de mest olika nyanser från vitt
och gult till rött och violett. Med hänsyn
till tidigheten indelas R. i driv- och
frilands-rädisor. Drivrädisorna äro de mest
lämpliga även för den tidigaste
frilandsodling-en och ofta även användbara för
höstodling på friland. Vid drivning är en ej
alltför kraftig blast önskvärd. Den bör dock
ej vara så liten, att buntningen av R.
försvåras. Anlag för svampighet
sammanhänger till stor del med tidigheten men
varierar delvis oberoende av denna, så att
lika tidiga sorter ha olika lätt för att bli
svampiga. Plattrunda sorter ha relativt lätt
för att spricka, och det tycks även, som om
en sort spricker mer, ju fastare i köttet den
är. Lämpligheten för olika odlingssätt
sammanhänger till stor del med redan omtalade
egenskaper. Så bör givetvis en god
driv-rädisa vara lagom tidig och ej vara för
stor-blastig, medan en god frilandsrädisa bör
hålla sig länge utan att bli svampig, även
under värmeperioder o. s. v. Emellertid
kunna även andra, mindre iögonfallande
egenskaper förorsaka, att en viss sort spec.
lämpar sig för höstodling i bänk eller hus,
en annan för vinterdrivning i hus etc. Det
sortiment, som utbjudes i Sv., är
lyckligtvis ej på långt när så stort som det i utländ-
Rädisa ”Saxa”.
ska kataloger. På senare år har man
alltför ensidigt favoriserat röda sorter med vit
spets, medan enfärgat röda sorter, även om
de f. ö. äro av utmärkt kvalitet,
missgynnats. Emellertid har rädisornas färg endast
i rena undantagsfall något inflytande på
deras kvalitetsegenskaper och
handelsvär-de. För den tidigaste vårdrivningen i bänk
kunna sorterna ”Emdruphöj” (oval, röd
med vit spets), ”Halvlång röd vitspetsig”,
”Oval Amager” (oval, röd med vit spets),
”Rund Amager” (mycket tidig, klotrund—
något oval, röd med vit spets) och ”Saxa”
(klotrund, enfärgat röd) rekommenderas.
Något senare än de nämnda är ”Gaudry”
(”Gefion”), som är klotrund och röd med
stor vit spets. För höstdrivning äro
”Emdruphöj”, ”Gaudry”, ”Non plus ultra”
(klotrund, enfärgat röd) och ”Oval Amager”
lämpliga, och för egentlig vinterodling
”Emdruphöj”, ”Oval Amager”, ”Rund
Amager” och ”Saxa”. För tidigaste vårsådd
på friland är det bäst att använda någon
av de nämnda drivsorterna eller ”Oval
scharlakansröd vitspetsig”, som stundom
säljes under andra liknande namn, och
”Pernot” (lång-oval med vit spets). Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
