Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rädisor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
Rädisor
Rädisa ”Gaudry”.
senare sådder bli dessa sorter lätt svampiga
och ersättas därför av de hållbara
”Köpenhamns torg” och ”Rund rosenröd
vitspet-sig”, som båda äro närmast klotrunda och
röda med vit spets, den förra till omkring
Vs och den senare Vs av rotens höjd.
Extremt hållbara äro de långa spetsiga
”Istappen” (vit) och ”Woods” (röd). För
höstskörd på friland användas mest ”Oval
scharlakansröd vitspetsig” och ”Pernot”.
Då räntabiliteten av en rädisodling till
mycket stor del beror på utsädets kvalitet,
bör man välja en god stam av resp, sorter.
På mycket styv jord bli rädisorna sällan
väl utvecklade, varför man helst bör välja
ett lättare jordslag eller vidtaga sådana
åtgärder, att den jord, man har till
förfogande göres mera porös. Naturlig gödsel och
kompost böra helst användas i ganska
riklig mängd. Då utvecklingen av R. bör gå
snabbt, om rötterna skola bli av god
kvalitet, böra rikliga konstgödselgivor, även
kväve, användas. Sådden sker i olika omgångar,
eftersom behov av R. finnes. På en väl
beredd såbädd kan man bredså, men en del frö
går då till spillo utan att gro. Det är därför
bäst att radså med c:a 10 cm. radavstånd
och ej för tjockt.
Fröodling av R. Fröskörd erhålles
redan första året, men fröet mognar sent
och kan vara svårt att få torrt. Man bör
därför knappast odla frö av R. annat än
i för fröodling i allmänhet särskilt lämpliga
trakter. Har man verkligt gott stamfrö,
fritt från inkorsningar, kan man så detta
med 60—70 cm. radavstånd, gallra något
och låta R. bära frö på växtplatsen.
Betydligt säkrare är emellertid att efter sortering
sätta ut R. på fröodlingsstället. Man sår
då tidigast möjligt på en noggrant beredd
frilandssåbädd eller hellre i kallbänk redan
i mars, och tager upp rädisorna för
sortering, så snart de äro stora nog och innan de
äro alldeles fullväxta. Vid soligt väder bör
sorteringen ske inomhus, så att R. ej torka.
Alla ej typiska, missbildade och ej
utvecklade rötter kasseras. Blasten toppas på de
godkända rötterna, som sedan sättas ut med
omkring 60 cm. radavstånd och 20 cm.
avstånd i raden så djupt, att rädisorna helt
täckas med jord utan att blasten begraves.
När största delen av skidorna mognat och
fröna till största delen äro gulbruna eller
i varje fall fasta, skäras eller huggas
stjälkarna och bindas i små kärvar, som sättas
i skylar för eftermognad. Är väderleken
mycket otjänlig under en längre tid, kan
det bli nödvändigt att eftertorka R.
inomhus, upphängda i en luftig lada. Fröet är
svårtröskat och behöver ofta tröskas
upprepade gånger, för att halmen skall bli ren.
R. korsas utom med andra sorter med
rät-tikor, med den vildväxande, gulblommiga
åkerrättikan och stundom även med kål.
E. N—n.
Drivning av R. För att drivning av R.
skall bli ekonomiskt lönande fordras, att
man härtill väljer lämpliga sorter (se ovan)
och framför allt pålitliga stammar. De till
drivning avsedda sorterna skola ha en kort
utvecklingstid, en lagom stor blast och en
god form. R. äro mycket lätta att driva i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
