Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rättikor - Rävsvans - Rödbetor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Rävsvans—Rödbetor
Rund svart vinterrättika.
rosenröd” (halvlång, röd),”Münchener Bier”
(oval, spetsig, vit), vilken även odlas som
vinterrättika, och ”Salvator” (klotrund,
vit). Bland egentliga vinterrättikor
odlas mest ”Rund svart vinter” (”Erfurter
rund”), som sås i slutet av juni—början av
juli och upptages på hösten för
vinterför-varing på samma sätt som andra rotfrukter.
R. sås med omkring 40 cm. radavstånd
och gallras till 10 cm. Om de skola bli av
god kvalitet böra de ej lida brist på näring
och framför allt inte på fuktighet. Den
ogynnsamma verkan av torka motverkas
väsentligt genom gödsling med kväve. R.
odlas endast i ganska ringa omfattning i
Sv. och vanligast vinterrättikor. Den
största betydelsen av R. ur hushållssynpunkt är
också, att detta växtslag kan avlösa
rädisorna under tider, då det är svårt att erhålla
sådana, nämligen under den varmare delen
av sommaren och under vintern. På andra
tider ersättas R. med fördel av rädisorna.
Fröodling av R. måste ske under
tvåårig kultur. Då R. åtminstone t. v. står
tämligen lågt ur förädlingssynpunkt tillrådes
att endast fröodla R. på fullväxta,
sorterade rötter. De tidigare grupperna sås i
slu
tet av juli och vinterrättikorna som vid
vanlig odling och med samma avstånd. De på
hösten sorterade rötterna avblastas ett litet
stycke över växtpunkten och förvaras i små
stukor. Tidigt på våren utplanteras rötterna
med 60—70 cm. radavstånd och omkring
25 cm. mellan rötterna i raden och så djupt,
att nacken blir något täckt med jord. F. ö.
tillgår odlingen som för rädisor. R. korsas
också med samma växter som dessa. Fröet
mognar tidigare. E. N—n.
Rävsvans, se Amarantus.
Rödbetor (Beta vulga’ris L. var. crue’nta,
även rubra, Chenopodiaceae) höra till våra
allmännast odlade köksväxter. Det finns
platta, klotrunda, cylinderformiga och långa,
spetsiga sorter. Endast de platta och
klotrunda sorterna ha vunnit större utbredning i
Sv. Av dessa ha de platta tills på senare år
varit mest odlade, medan de klotrunda nu
börja bli mest populära. Den viktigaste
fordringen på en god rödbetsort är, att köttet är
väl genomfärgat och saknar ljusa ringar. I
detta avseende äro de bättre numera
saluförda stammarna vida överlägsna äldre
sådana. Köttfärgen kan f. ö. vara olika; hos
en del sorter är den övervägande blodröd,
hos andra mera violettröd. Rötterna hos en
god rödbetstam böra dessutom ha en slät
yta och jämn, ej inbuktad kant. Brister i det
sista avseendet vidlåda särskilt platta
sorter. Dessutom bör en god stam vara jämn
i storlek och ej bestå av en blandning
mycket olikstora rötter. Att så stundom är
fallet behöver emellertid ej alltid vara
stammens fel utan kan även bero på, att
beståndet varit ojämnt. Bland långa sorter kunna
nämnas ”Amager”, Covent garden” och
”Dainty”. Av platta sorter är ”Egyptisk
plattrund” mest omtyckt, särskilt för skörd
under sommaren och försäljning som
buntad. Klotrunda R. förekomma under en
mängd sortnamn. ”Rund blodröd
Spangs-bjerg” och ”Rund W :s” äro ett par
odlings-värda skandinaviska sorter. Bland
utländska sorter är ”Detroit” mest spridd. Flera
andra mycket odlingsvärda sorter finnas,
men angående dessa hänvisa vi till
utsä-deskatalogerna. ”Obelisk” är en sort med
halvlånga, jämntjocka (nästan cylindriska)
rötter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
