Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Saintpaulia - Salicaceae - Salicaria - Salisburia - Salix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Salicaceae—Salix
145
variega’ta har vit- eller gulfläckiga blad.
Vidare finnes en namnlös varietet med
ljusgröna blad och klarare blå blommor.
S. kewe’nsis C. B. Clarke har vithåriga blad
och små blommor av mindre värde.
S. uppdrages lätt genom frö, men lämnar
då flera procent tämligen oklara färger.
Det är därför alltid bäst att av fröplantorna
plocka ut ett antal plantor med de största
och bäst färgade blommorna och föröka
dessa genom bladsticklingar på samma
sätt som Begonia Gloire de Lorraine och
samtidigt med denna. S. böra helst odlas
som ettåriga, d. v. s. unga sticklingsplantor,
som alltid äro vackrast och blomma bäst,
böra årligen dras upp, varför en rätt stor
stock av moderplantor måste vidmakthållas.
De planteras i mjuk, god och porös jord i
små krukor och placeras på hyllor nära
glaset i varmt eller temp. växthus.
Salicaceae, pilarnas och popplarnas familj,
omfattar c:a 200 arter större eller mindre
träd eller buskar, till flertalet
hemmahörande inom den nordl. temp. zonen. Ha
vanligen strödda blad med stipler och blommor
i hängen. Se vidare Populus och Salix.
Salica’ria L., se Lythrum.
SalisbuCia Sm., se Ginkgo.
Salix L. (Salicaceae), pil, sälg, vide, jolster.
Uppgifterna om antalet arter av detta
släkte äro mycket olika. Bailey uppger mer än
400. Andra förf, stanna på 300 och åter
andra på mer än det dubbla antalet, vartill
komma en mycket stor mängd bastarder.
Få växtsläkten torde vara så
svårbestämbara men också intressanta att studera som
Salix. De flesta S. växa i de kalla och
temp. delarna av n. halvklotet. Enbart i
Sv. anses finnas 19 arter vildväxande, av
vilka pilarterna S. alba, S.
fragilis, S. pentandra m. fl. bli stora, vida och
vackra träd, under det att
videarter-n a, S. repens, S. reticulata, m. fl., äro låga
eller krypande buskar, som i
polartrakterna antaga formen av täta, vidsträckta
mattor. Vissa arter lämna långa, smidiga
vid-jor, som användas i korgmakeriet.
Härtill lämpliga äro framför allt S.
vimi-nalis, S. caspica och S. purpurea jämte en
Pilallé.
stor mängd hybrider, vilka lämna 3 till 4 m.
långa jämnsmala årsskott. Korgpilsodling
är intressant och torde vara lönande i de
delar av landet, där vidjorna hinna mogna,
d. v. s. bli tillräckligt vedartade, före
vintern och snön ej blir liggande. Ett
korgpils-fält liknar ett böljande sädesfält med
årsskotten växande tätt intill varandra. De
skördas under vintern, då vidjorna skäras
av vid markytan. Som prydnadsträd
äro många av arterna utomordentligt
dekorativa. Deras mjuka och smidiga grenar
och vackra för vinddragen känsliga blad ge
dem ett synnerligen graciöst utseende, som
kulminerar hos hängpilarna, vilka helst
böra placeras ensamma vid vatten. De
karakteristiska blomhängena, ”kissarna”, som
att börja med äro vitludna och silkesmjuka
och sedan slå ut med lysande gula ståndare,
äro icke minst prydliga och skänka vissa
arter, S. caprea, tidigt blommande, S. lucida,
senblommande, stort värde även som
blomsterträd varjämte de äro nyttiga
bifoderväxter.
Alla S. tåla hård beskärning men äro
vackrast, då de fritt få utbilda sina graciösa
former. Till grövre häckar för vindskydd äro
S. caprea och S. dasyclados lämpliga, vare
sig enbart eller planterade mellan andra
trädslag. De flesta S. trivas på fuktig
jordmån och flera av dem växa med förkärlek
vid sjö- och flodstränder, där de med sina
rötter gå ut i sjöbottnen eller flodbädden.
S. acutifo’lia W. (S. ca’spica hort.), RyssL,
Sibir. Högväxt buske med långa, mörkt vio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
